Text: Burre.
Fans av Die Hard kan möjligen se en ljusglimt i Vendetta – om de anstränger sig ordentligt.
Die Hard: Vendetta är ett förstapersonsspel som placerar spelaren i rollen som John McClane från Die Hard-filmerna. Även om spelet delar namn med filmserien så är storyn i spelet en fristående del. Spelet innehåller alla de gamla vanliga förstapersonselementen och lyckas även stoppa in ett par nya funktioner, men allt som allt så är det ingen direkt vidareutveckling av genren. Spelets historia kretsar som sagt kring polisen McClane och hans förehavanden. En eftermiddag sitter McClane framför tv:n och kollar på nyheterna. Det är ett reportage om en tavelinvigning vid en av stadens museum. Helt plötsligt fylls museet av konsttjuvar och reportern hamnar mitt i händelsernas centrum. Allt sänds live och McClane beslutar sig att ta sig ner till brottsplatsen. Väl framme möts han av några kollegor som förklarar situationen och efter det börjar jakten.
Spelet är indelat i banor där en bana kan vara uppdelad i flera delar. Spelstilen varierar mellan problemlösande för att komma vidare till nya områden, intensiv action och smygande. Trots att det finns en del problem att lösa är de flesta så korkat upplagda att de ibland bara är ren tur att man förstår vad man skall göra. Det är ofta som man förstår hur man skulle ha gjort efter att ha gjort något fel och fått starta om uppdraget. Själva striderna och så flyter på utan några större problem, men de är så pass enkelt upplagda att man inte har några större problem. McClane siktar dessutom automatiskt så det är inte heller svårt att träffa, bara att titta år rätt håll och skjuta. Smygsekvenserna är väl egentligen de enda som får detta spel att skilja sig ifrån mängden. Man kan nämligen smyga upp bakom en fiende och ta fast honom som gisslan och tvinga andra fiender i närheten att lägga ifrån sig sina vapen. När de sedan har lagt undan vapnen kan man gå och plocka upp dem för att avsluta med att sätta handfängsel på alla inblandade. Allt utan att spilla en droppe blod. Alla konflikter går inte att lösa på det här sättet men förvånansvärt många.
Grafiken i spelet ligger på ungefär samma nivå som lite äldre förstapersonsspel till PC som till exempel Half-Life, som tillhör ett av de mer klassiska spelen i genren kan förklaras till de som inte har ägnat livet åt trivialt spelkunnande. Det som stör mig mest rent grafiskt är att miljöerna ser ganska livlösa ut. All fantasifull ljussättning och innovativa inomhusmiljöer lyser med sin frånvaro. Karaktärsdesignen är av ganska varierande kvalitet och vissa figurer ser nästa onödigt stereotypa ut. Animationerna i spelet är okej men bjuder inte direkt på något nytt. Vissa animationer tenderar att vara lite stela men på det stora hela är det godkänt – inte mer. Spelet tenderar att hacka lite då och då vilket förstör lite av upplevelsen. Man har även lagt till en del grafiska effekter som ”bullet-time” och ”slowmotion” när man dödar en del fiender. Effekterna är roliga att titta på kanske de fem första gångerna, sedan är man så less att man stänger av dem i inställningarna. De tillför verkligen inget till känslan utan för mig känns det mer som krimskrams i sammanhanget.
Ljudet i spelet är okej till allra största delen men personligen hade jag velat ha lite mer tryck i ljuden till vapnen för de låter ibland lite monotona. Talet, vilket det faktiskt finns en hel del av, är av varierande kvalitet. Vissa röster passar in och känns rätt i samanhanget medan andra känns överspelade och fåniga, till exempel reportern och McClane själv.
Ska man köpa Die Hard: Vendetta? Nej, egentligen inte, om du inte är ett fan av serien. Spelserien återknyter inte speciellt mycket till filmerna och missar därför fansen av dessa och som spel räknat är det högst mediokert. Spelet tillför enligt mig ingenting nytt till genren, annat än de oblodiga striderna där du kan ta fångar, och gör inte ens det den är menad att göra med någon större finess. Även om smygattackerna är ett nytänkande, om än ett underligt sådant med tanke på att McClane i filmerna inte drar sig för att skjuta vilt omkring sig, så är resten av spelet ganska så medelmåttigt genomfört. Lägg till det att spelet är väldigt linjärt och varken lockar till omspel efter att man har klarat det eller bjuder på ett flerspelarläge. Gillar du förstapersonsspel är jag säker på att du kan hitta en bättre konkurrent om dina pengar.