Upplägget är inte så långt från Resident Evil. En stad som infekteras med något, man kan förmoda det i alla fall då det kryllar med zombies. Paniken sprider sig och folk dör som flugor, eller konverteras till zombies i alla fall. Som en fotograf vid namn Frank hamnar spelaren mitt i hetluften och det gäller att lokalisera problemet, vilket också självklart är storyn som han letar efter också. Det hela går dock utanför de vanliga journalistiska åtagandena, det handlar om att inte låta sig bli dödad av zombies och döda dem på snabbast möjliga sätt. De tar aldrig slut heller – det finns hur många som helst.
Handlingen utspelar sig i ett köpcentra och där finns självklart massor av butiker. I dessa hittar man allt från stekpannor, baseballträn till bowlingklot, motorsågar och japanska svärd. Det finns i princip hur mycket som helst att använda som vapen. Till de lite mer udda sakerna man kan använda som tillhyggen finns bland annat teddybjörnar. De är dock inte så värst effektiva.
Att mosa zombies är initialt rätt kul, men det stagnerar rätt snabbt. För att göra det mer underhållande blir man bättre på det i något som kan liknas med rollspelsupplägg – det vill säga att Franks egenskaper förbättras. Det är också förenat med ett stort irritationsmoment. Man kan inte spara överallt, vilket är självklart, men om man missar att spara och spelar på kan man ångra sig bittert. Råkar man dö får man välja mellan att behålla sina nya egenskaper och börja om från början eller att gå tillbaka till spartillfället och tappa det man avancerat i egenskap. Lite som att välja mellan pest eller kolera. Nåväl, det löser man ju genom att spara frekvent och inte slöa till som jag gjorde i början.
Längs vägen på själva storyn får man sidouppdrag, vilka kan vara att rädda någon ur en knivig situation med mera. Dessa får man tillgång till via en komradio och de kommer ofta när man inte har tid att prata i den – utan vill försvara sig mot attackerande zombies. I alla fall blir det så för mig. Då kan man inte försvara sig plötsligt, utan står som ett ufo med komradion likt en mobiltelefon och får finna sig i att bli biten eller annat. Högst enerverande.
Grafiskt sett är det ett snyggt och detaljerat spel. Kamerabutiken är den enda som poppar upp från ingenstans mitt framför en. Vet inte vad det beror på att den hoppas upp som gubben i lådan och inget annat.
Dead Rising ger järnet hela tiden. Det är inte tal om att slumra till bakom ratten. Utan här gäller det att hänga med hela tiden. Det blir lite monotomt att bara gå runt och meja zombies, men det är också del av charmen. Spelet spinner självklart på skräckfilmer och kan vara lite som att se en film med Van Damme, man vet vad man får och även om det inte är någon djup innebörd är det precis vad man förväntar sig och förmodligen också vill ha.