Call of Duty 4: Modern Warfare

Det är ungefär ett år sedan föregångaren släpptes, vilken visade sig vara en besvikelse. Förväntningarna på Call of Duty 4 Modern Warfare har varit höga då serien lägger i nästa växel med nytt tema och story i en slags fiktiv samtid.

Föreställ dig en massa krigsfilmer du säkert sett. Till exempel Beslut utan återvändo med Steven Seagal, Sniper med Tom Berenger och Billy Zane, Black Hawk Down med bland andra Orlando Bloom, Tom Sizemore och Ewan McGregor. Alla sådana filmers bästa och intensivaste stunder genomspelas i Call of Duty 4 och med sådan enorm intensitet att man nästan blir andfådd av upplevelsen. Historien spelas ur amerikanskt och brittiskt perspektiv, antingen som marinsoldat eller nytillsatt SAS-soldat.

Spelets inledande uppdrag lyckas med någonting som jag faktiskt inte varit med om tidigare. I många andra kampanjspel känner man sig själv som en superhjälte och springer före sina mannar, men i Call of Duty 4:s inledande uppdrag känner man sig verkligen som en färsking på sitt första uppdrag. SAS-truppen är oerhört rutinerade och deras angrepp är oerhört professionellt utfört med perfekt kommunikation och samspel, vilket gör att spelaren känner sig lite som det femte hjulet i gruppen. Allteftersom spelet fortlöper också känslan av att truppens respekt växer.

Det visuella är av toppklass, med en hög detaljrikedom och mycket vackert att titta på. Till exempel trovärdig eld, explosioner, djup- och ljuseffekter och stora komplicerade spelmiljöer. Framförallt imponerar animationerna på mig. En soldat som blir träffad faller precis såsom om han blev träffad i bröstet, eller så ger benen vika och han faller och släpar sig framåt precis som om han blev träffad i benet.

Att spela Call of Duty 4 online är precis lika detaljerat som kampanjen. Man får se moderna tolkningar av spelkartor som Overgrown vilken återfinns i Call of duty 3. En nyhet är det funktionella belöningssystemet som innebär att man låser upp vapenuppgraderingar. Allt eftersom man går upp i rang eller beroende på hur man spelar. Uppgraderingarna kan vara att upptäcka fientlig minering, att ladda om snabbare eller generellt att göra mer skada. Detta balanseras genom att spelaren enbart har möjlighet att använda ett fåtal uppgraderingar samtidigt, för att förhindra att skapa obalans i spelet. På samma sätt öppnas även möjlighet till nya spellägen, vilket jag tycker är ett smart upplägg. Som spelare kan jag lätt bli konfunderad över vilket spelläge man ska börja med och då väljer jag oftast generellt till exempel Team Deathmatch. Eftersom man låser upp nya spellägen att testa allteftersom, såsom Sabotage, tror jag att detta innebär att man aldrig behöver utstå med att andra spelare flockas kring ett spelläge och aldrig spelar något av de andra. Ett exempel på spel där detta onlinefenomen är väldigt vanligt är Rainbow Six Vegas.

Sammanfattningsvis är Call of Duty 4 nästan lika roligt i sitt kampanjläge som det är att spela online. Det är varierande, intensivt och medryckande som spelupplevelse. Det här är sannolikt den bästa förstapersonsspelet jag spelat.