Visste du att...
9

Cadence of Hyrule

Cadence of Hyrule: Crypt of the NecroDancer Featuring The Legend of Zelda är ett underbart sidospår för den älskade Zeldaserien, en vågad satsning som resulterat i något nytt och spännande.

Att utvecklare utanför Nintendo får tillåtelse att göra spel av deras kärntrupp av karaktärer är ovanligt. Att en indieutvecklare får samma tillåtelse är väldigt sällsynt. Men det är precis vad som hände Brace Yourself Games när de bad om att få använda sig av material från Zeldaserien till lite nedladdningsbart innehåll för Switchversionen av deras lyckade, rytmbaserade roguelike Crypt of the NecroDancer. Ur den dialogen föddes idén och nu finns Cadence of Hyrule för alla att avnjuta, ett rytmbaserat Zeldaspel och crossover till Crypt of the NecroDancer.

Candance
Cadence – protagonisten från Crypt of the NecroDancer – hamnar under mystiska omständigheter i Hyrule och inser snabbt att hjälp behövs för att möta Octavo som försatt kungen i djup sömn. Spelaren får ett val att starta äventyret som antingen Link eller Zelda, senare ges möjligheten att låsa upp den karaktären man inte väljer – plus Cadence.

Rytmen i blodet
Direkt möts man av musiken och även vikten av att röra sig till den. Alla handlingar i Cadence of Hyrule måste nämligen göras i takt med musiken när det finns fiender på skärmen, samma regler gäller för fienderna. Det är bökigt till en början, speciellt om man inte har någon erfarenhet av speldesignen sedan tidigare, men långsamt börjar hjärnan komma ikapp och läsa av fiendernas rörelsemönster snabbare och snabbare. Till slut dansar man runt och undviker eldbollar, bomber, vassa svärd och dekunötter samtidigt man tar kål på fiende efter fiende. Musiken är för det mesta otroligt bra och drar inspiration från flera Zeldatitlar.

Kostar att bita i gräset
Vid dödsfall förlorar man alla pengar och andra konsumtionsbaserade föremål. En del viktiga delar sparas, men det gör ibland riktigt ont att misslyckas. Det är här som ursprungsgenren roguelike visar sitt ansikte och kan potentiellt avskräcka många spelare, men vi rekommenderar alla att fortsätta försöka.

Mitt i spelets flöde, när fingrarna på kontrollen studsar i perfekt takt och utmaningarna på skärmen tas hand om med bravur, finns det nästan inget bättre. Det är en suverän känsla att bemästra spelsättet som till en början är riktigt klurigt. Bossarna i slutet av varje borg är riktiga spektakel där speciellt Gleokenspiel är en höjdpunkt. Några av dem hade dock gärna få vara lite mer utmanande.

Miljöerna – ja, till och med huvudkartan, grottorna och alla föremål slumpas om för varje gång man startar en ny sparfil, så omspelningsvärdet är riktigt bra. Det går också att spela spelet tillsammans med en vän eller helt utan kravet att följa rytmen.

Ett spel vi verkligen gillar
Cadence of Hyrule är ett liberalt Zeldaspel, något som blickar framåt och vågar pröva vad som kan funka med den anrika spelserien. Det lyckas på nästan alla fronter och är en upplevelse ingen borde missa.