Text: Silverman
En magisk bok måste återfinnas och huvudkaraktären ställerr naturligtvis upp, till hjälp finns en robot, en skotsk mullvad och en tokig blind gammal gubbe. Ja detta är vad Armed & Dangerous handlar om. Som Roman – ledaren för det udda gänget Lionhearts – är det spelarens uppgift att kämpa sig igenom en armé av fiender är utsända av den onde kungen för att till slut hitta den magiska boken.
Spelet är ett klassiskt skjuta-skjuta-spel där man spelar ur ett tredjepersons perspektiv och plöjer sig fram igenom banor packade med fiender. Roboten Q och mullvaden Jonesy följer hela tiden med och hjälper till att eliminera motståndare medan den gamla gubben Rexus håller sig till mellansekvenserna. De flesta banor följer modellen ta sig från punkt A till B och skjut ner allt i mellan dessa punkter, medan man på vissa banor måste rädda kidnappade bybor samtidigt som man ska försöka överleva själv. Ibland bjuds det även på plattformshoppande med hjälp av ett jetpack vilket ger lite variation. Till sin hjälp finns
inte den vanliga arsenalen som brukar vara standard i liknande spel, vad sägs om till exempel ett vapen som skjuter ut en hajfena som letar upp fienden varpå det sedan kommer upp en stor haj ur marken, eller att man kan vända upp och ner på världen så att motståndarna bokstavligt talat faller ner i himlen. Det vanliga maskingeväret och krypskyttegeväret finns dock även de med men udda vapen är det som gäller.
Som variation på dessa banor får man ibland även till uppgift att beskydda vissa platser och detta betyder oftast att man tar plats i ett slags kanontorn och sedan ska skjuta ner framstormande trupper, dessa banor är ett enda stort kaos då fienderna fullkomligt väller fram för att sedan ramla ihop i takt med ljudet av de smattrande kulsprutorna – kul variation är det dock.
Något som lyfter spelet är humorn som är helt underbar, det är sällan jag sitter och gapskrattar framför ett spel men i Armed & Dangerous så hände det många gånger. Efter ett tag så kom det klassiska bara-en-bana-till-syndromet in i spelet då nästa mellansekvens hägrade efter banans slut.
Vad det gäller grafiken så är den helt ok även om den är relativt suddig, den klassiska dimman som brukar vara påtaglig i liknande spel uteblir dock och det hackar inte även när bilden är full av fiender. Musiken är stämningsfull och när det spelas säckpipa mitt i kaoset så blir det en riktigt härligt känsla.
Tyvärr är dock Armed & Dangerous inte mer än ett medelmåttigt spel, hade det inte varit för de underbara mellansekvenserna så hade det varit riktigt långtråkigt med alltför mycket upprepande scenarion, de flesta banor går trots allt ut på att springa framåt och plöja ner allting som kommer i vägen. Det kan dock vara värt att prova på spelet då det har sina ljusa stunder och det bjuder upp till många skratt.