Text: Silverman
Förr i världen var det en smärre sensation när det kom ut ett spel baserat på Star Wars. Under Commodore 64- och Amiga-tiden lös dessa licensspel till stor del med sin frånvaro och till Super Nintendo släpptes endast ett fåtal titlar. Men i och med att pc:n blev en riktig spelmaskin för massorna i mitten av 90-talet och cd-tekniken slog igenom i tv-spelskonsolerna så började man ana en förändring. När så George Lucas fick för sig att släppa tre nya ”prequels” till sina tidigare mästerverk så drog han ur proppen för Star Wars-spelen som sedan dess vällt över oss i en, till synes aldrig sinande ström.
Jedi Knight II: Jedi Outcast har sitt ursprung i en tidig Doom-klon som Lucasarts gjorde i mitten av 90-talet vid namn Dark Forces som även dök upp till Playstation. Därefter följde en pc-exklusiv uppföljare vid namn Jedi Knight som nu följs av detta spel som släpptes på pc tidigare under 2002 och nu även dyker upp på Xbox.
Spelet låter dig ta kontrollen över Jedi-riddaren Kyle Katarn. En Han Solo-liknande antihjälte som haft sina små affärer med den mörka sidan men nu kämpar på de godas sida. Kyle och hans kompanjon Jan Ors får i uppdrag av rebellledningen att utforska en obebodd planet. När de anländer visar det sig att imperiet redan hunnit dit. Historien tar därmed sin början.
De första minutrarna med Jedi Knight II var en riktig bedrövelse. Oprecist och alltför förenklat skjutande med laserpistolerna gjorde mig lätt sömnig. De odetaljerade miljöerna och de typiskt klyschiga first person shooter-pusslen duggade tätt. Det dröjde faktiskt riktigt länge innan jag fann något riktigt nöje i spelet och det var när man börjar få använda kraften och den jedi-obligatoriska ljussabeln. Jag gillar också att man kan skifta mellan att spela i första- och tredjepersonsperspektiv.
Möjligheterna att bolla runt med stormtroopers med hjälp av ljussabelns faktiskt riktigt häftiga användningsområden – som exempelvis reflektera laserskott och många olika rörelser i närstrid – är både fantasifulla och innovativt genomförda inslag men möjligheterna att nyttja dessa roliga förmågor ges först en bra bit in i spelet när man låst upp Kyles Jedi-förmågor. Startsträckan fram till dess alltför lång och tråkig och frågan är om många inte kommer stupa redan innan dess.
Multiplayer med delad skärm blir heller aldrig lika skoj som på pc men nog tror jag att man ändå kan ha ganska skoj med flerspelardelen i Jedi Knight II. Det finns flera olika spelsätt och nöjet i att sätta en ljussabel i ryggen på bästa kompisen ska aldrig underskattas.
Grafiken är ganska svag för att drivas av en Xbox. Flytet är bra och skärmen uppdateras ganska stadigt med 60 bilder i sekunden men för egen del spelar det inte så stor roll när resten av omgivningarna är så pass tråkiga, gryniga och fantasilösa. Jag hade förmånen att precis avsluta sista banan i Halo innan jag satte mig med Jedi Knight II och känslan jag fick kan inte definieras som något annat än ett antiklimax.
Filmerna som ska föra handlingen vidare mellan spelsekvenserna håller fruktansvärt dålig kvalité och är extremt hårt komprimerade. Man får nästan plocka ut skivan och titta efter att det verkligen är en dvd-skiva man satt in i maskinen.
Sammanfattningsvis så är Jedi Knight II ett ambitiöst äventyr med flera nyskapande detaljer, även om man inte heller snålat på de gamla klyschorna inom genren. Dessvärre så griper det inte tag i spelaren på det sätt som ett bra spel gör. Storyn är ganska trist och jag satt tämligen likgiltig under den ändå ganska långa spelsession jag tillbringade med spelet i maskinen. Kvalitén känns väldigt ojämn och även om det glimtar till ibland går spelet alltför mycket på tomgång för att jag förbehållslöst ska kunna rekommendera ett köp.