Microsoft har skapat ett spel som ska föra kompisarna samman med sin nya bästa kompis – Xbox. Okej, det kanske inte stämmer exakt, men det lät bra. Fuzion Frenzy har som sagt över 45 minispel och det är den typen av spel som bara är kul när man spelar mot vänner.

Varje minispel har fyra deltagare och man kan vara upp till fyra spelare samtidigt. Man kan naturligtvis spela en mot tre datorstyrda spelare, men det är då spelet är som sämst. Spelen är högst varierande och bjuder på allt ifrån kasta bomber på varandra, spela samma musikslinga som en DJ, skjuta iväg raketer till att knuffa varandra ur en ring. Många av grundidéerna är kanske inte så unika och visst känner man igen dem. Vissa av spelen är lagspel och då slumpas man i ett lag tillsammans med en motståndare och det gäller att arbeta tillsammans för att få poäng.

För att göra det lite mer originellt, eller i alla fall varierande, har man delat upp en stad, i vilken man tävlar, i olika stadsdelar. Varje stadsdel har ett eget namn och där pågår aktiviteter som avspeglar namnet. I till exempel den delen som har ett militäriskt namn kör man små pansarvagnar och kan skjuta på varandra.

Man kan välja att spela ett visst minispel eller att köra turnering, vilket är det roligaste. Där går det ut på att man tävlar i ett antal minispel och när man spelat det utvalda antalet, vilket beror på hur stor turnering man väljer, är tanken att man ska stå överst på pallen. Det finns tre pallplatser, så man kan säga att bara en är en förlorare – för att stå på pallen måste väl kategoriseras som en vinnarpryl, även om en del säger att tvåa bara är första förlorare.

Att spela Fuzion Frenzy är inte så tillfredsställande, man tröttnar snabbt. Är man två blir det roligare, men när man åker på stryk av datorspelarna är även det lite trist – att slåss om att undvika sistaplatsen kan bli aktuellt ibland. Därför är det när man är fyra som det är bäst, vilket kanske är självklart. Varför det är roligast är inte för att man spelar mot vänner, utan för att alla har exakt samma förutsättningar och alla har sin egen stil.

Grafiskt sett är Fuzion Frenzy inget mästerverk, men som alltid på den senaste generationens konsoler är det snyggt. Det är mycket neon och det sprakar om spelet. Musiken är där, men inget man tänker på speciellt för att vara ärlig. Det som man dock lägger märke till är kommentatorn, som är sådär amerikanskt gapig och agerar som om han druckit 10 UrAbso-energidrycker på raken. Varje karaktär är för övrigt också ljudliga, de berättar gärna hur överlägsna de är och hur dåliga de andra är.

Det är svårt att skriva om Fuzion Frenzy just på grund av att det är så många olika spel. I vanliga recensioner brukar man beskriva vad man gör, men skulle det göras här skulle man få skriva till fingrarna blödde – och det tänker jag inte göra.

För att summera spelet kan man säga att det inte är värt sitt pris. Man spelar inte Fuzion Frenzy länge åt gången och det skulle inte fungera som det enda spelet i samlingen, utan som ett spel man plockar fram när kompisarna hälsar på. Det innehar inget djup och det är just livslängden som gör spelet begränsat. Även när man spelar mot vänner tröttnar man rätt snabbt, men är man tre-fyra stycken som spelar i mindre doser kan det vara hur kul som helst. Den dagen som Microsoft släpper Fuzion Frenzy som budgetspel – då är det bara att slå till.