Gun

Gun är ett cowboyspel utvecklat av Neversoft som är mest kända för sin Tony Hawk-serie. Spelutvecklarna Rockstar Games släppte för någon tid sedan och det spelade jag från början till slut. Det var en ganska angenäm spelupplevelse och allt sedan spelet Gun utannonserades har jag sett fram emot ett nytt västernspel.

Gun har till att börja med en relativt gedigen story som är skriven av manusförfattaren Randall Jahnson vars Hollywood-meriter bland annat innefattar Mask of Zorro och The Doors. Direkt när spelet startar, mycket lugnt och harmoniskt, förstår man att något kommer att gå snett. Något som får huvudkaraktären Colton White att se rött. Och så är fallet, han blir minst sagt förbannad och svär på att han ska hämnas. Storyn ändrar riktning och den man litat på visar man sig inte kunna lita på och så vidare, men även om storyn svänger är slutmålet det samma – hämnd.

Spelets yta är stor och man kan lägga upp sina aktiviteter lite som man vill. Självklart gäller det att följa manus, men känner man för att dra in lite extra pengar – som man kan spendera på att uppgradera vapen med mera – kan man agera prisjägare, valla kor eller varför inte hacka guld eller spela poker. Eftersom spelytan är så stor kan man rida, eller gå om man mot förmodan skulle känna för det, lite som man vill. Man skulle kunna säga att det är lite som en västernvariant av Grand Theft Auto. Även här kan man köra över gångtrafikanter, men nu med sin häst.

Eftersom det är ett västernspel är vapenarsenalen bestående av för tiden korrekta vapen. White får dock även vapen tillhörande indianerna, så som pilbåge och tomahawks. Indianerna är till att börja inte de vänligast sinnade, men som alltid är det den vita mannens storhetsvansinne som är roten till det onda, inte indianernas spirituella natur. Men jag ska inte säga mer om handlingen, det får ni spela er fram till.

Upplägget är genomtänkt och underhållande. Jag har en förkärlek för västerntemat och tycker det är en bra grund för ett spel. Det är en speciell tid, då man i princip kunde skjuta en person bara för att denne irriterade en och så var det inte mer med det. När man befinner sig i de olika ständerna, här finns bland annat Dodge City, kan man ta tag i en person och sedan bara avsluta dennes liv och fortsätta som om ingenting hänt.

Kontrollen är bra, det är inga svårigheter här. Inte ens när man sitter på en häst är det problem med att sikta rätt. Grafiken är generellt bra, det är inte något mästerverk, men det är helt klart nog bra för att man inte ska irritera sig på det.

För att göra upplevelsen av Gun lite bättre har Neversoft och dess ägare Activision inte snålat med att hyra in skådepelare för att göra röster till spelets karaktärer. Lance Henriksen, Ron Perlman, Tom Skerritt och Kris Kristofersson är bara några av de som återfinns i eftertexterna.

Spelet är – precis som vanligt nu för tiden – inte klart när man klarat det. När jag nådde slutet hade jag bara avhandlat drygt 60 procent av det man kan göra. Det innebär att jag numera bara rider runt som den västernhjälte jag är och jagar tjuvar och banditer med mera. Aktrisen Tera Patrick säger att en Reversal Cowgirl är något utöver det vanliga, så jag får se om jag stöter på någon sådan. Under tiden sitter jag och trallar på Kid Rocks ”I wanna be a Cowboy”.

Gun är inte ett måste i spelsamlingen, men det är fortfarande ett bra spel som jag rekommenderar. Precis som Rockstars västernspel gick det ganska snabbt att klara av och det är ju som alla vet både på gott och ont. I det här fallet hade jag lätt kunnat ha några timmar till utan att uppfatta det som repetitivt.