Text: Caracarn.
I Project Eden så får du chansen att ta kontrollen över en insatsstyrka i en nära framtid.
Spelet är inte som man skulle kunna tro ett fartfyllt actionspel, utan snarare ett långsamt och metodiskt pusselspel med vissa actioninslag.
Du kan välja att spela ur ett första- eller tredjepersonsperspektiv, det senare är att föredra då man får bättre överblick. Du styr fyra olika karaktärer samtidigt och får använda deras olika förmågor för att ta dig vidare. De du har till ditt förfogande är Carter, som är ledaren och den enda som kan öppna vissa dörrar, Minocho, datahackern som behövs för att kontrollera de olika centralerna man träffar på, André, en ingenjör som kan reparera trasiga utrustningar, Amber, en stor robot som förutom att vara bäst på slåss är den enda som kan gå igenom eld eller giftig gas.
Genom att kombinera deras olika förmågor så ska ta dig igenom de olika banorna. Ett typiskt problem i början kan vara till exempel; Gå igenom elden med Amber så hon kan öppna en dörr åt de andra, reparera sedan en datacentral med André och låt Minocho använda den för att öppna nästa dörr som leder till ytterligare ett problem.
Att byta mellan de olika karaktärerna gör man genom att trycka åt olika håll på det digitala styrkrysset och det fungerar riktigt bra. I och med att man endast styr en person i taget så kan man sätta på ett så kallat ”follow mode” så att de andra följer efter dig, detta fungerar oftast bra men de andra har en tendens att fastna då deras intelligens inte är speciellt hög.
Vad det gäller striderna så är de ganska simpla – sikta på fienden och skjut tills han dör. De tre karaktärerna som du inte styr skjuter automatiskt och de träffar för det mesta bra.
När man tar sig fram igenom banorna så finns det vissa platser där man kan återhämta sig och om någon skulle dö så återupplivas han på den platsen, vilket är ett bra system då det inte gör så mycket om man dör – och det gör man ganska ofta. Det beror till viss del på kontrollerna som är lite sega och man rör sig ganska långsamt och klumpigt. Det är väldigt lätt att man går lite fel med gubben och han hoppar ner för ett stup eller springer in i en elkabel.
Problemen är ofta svåra och man kan få fundera länge på vad man ska göra och ofta vet man knappt vart man ska. Det beror dels på den väldigt mörka grafiken. Det finns i och för sig en ficklampa att använda sig av men den lyser inte upp särskilt mycket. Grafiken är ganska snygg, men imponerar inte, den är väldigt grå och som sagt mycket mörk. Tillsammans med ljudet som mest består av lite dunkade och konstiga metalliska ljud så ger det spelet en väldigt dyster stämning. Någon musik existerar knappt och det är ofta ganska tyst.
Spelet har en intressant flerspelarfunktion då upp till fyra spelare kan spela samtidigt. Tryck bara på start på den andra handkontrollen så delas skärmen genast upp på mitten och så kan man hjälpa varandra att klara uppdragen. Ett smart system men det är egentligen inget bra flerspelarspel då man ibland endast kan använda en karaktär i taget och då får den andra bara sitta och titta på.
Jag är ganska kluven vad det gäller det här spelet. I början känns det väldigt segt och trist, men när man börjar sätta sig in i det så känns det mera intressant. Spelet har ett mycket lågt tempo och eldstriderna är få och korta. Problemen är av ganska hög kvalité, men förstörs ibland av den mörka grafiken som kan dölja knappar eller spakar i ett hörn. Överlag så är det faktiskt ett ganska bra spel och om man bara klarar av det låga tempot så finns det att göra i åtskilliga timmar då detta är ett stort spel.