Final Fantasy Tactics Advance

Har du någonsin tvivlat på din kärlek för tv-spel? Har du någonsin undrat varför du egentligen lägger ner så mycket av din tid och dina pengar på detta underhållningsmedium? Jag gjorde det i somras (så går det när man skaffar flickvän/Red). Sedan fick jag Final Fantasy Tactics Advance och som en iskalldusch har det fått mig att återigen öppna mina ögon och beskåda den ljusa sidan av tv-spelsvärlden.

Det första Final Fantasy Tactics släpptes på Playstation för några år sedan, men av någon idiotisk anledning så släpptes det aldrig i Pal-version, alltså aldrig i Europa. I mångas åsikt så var Final Fantasy Tactics ett av de absolut bästa Playstation-spelen, men i min åsikt var det inte bara det utan även ett av de absolut bästa spelen genom tiderna. Denna nya Gameboy Advance-version är det första spelet som Square utvecklar till konsolen och även det första spelet som släpps av det nya sammandragsföretaget Square Enix.

Spelets story är inte som något tidigare Final Fantasy-spel, det har alltså inte ens någonting att göra med det förra Final Fantasy Tactics. Det handlar om en blond pojke med ett namn du själv får välja. Han lever i en modern och relativt realistisk värld ungefär som vår, fylld med bilar, gatlyktor, skolor och där Final Fantasy är vad det är – ett tv-spel. Det hela börjar precis som vilken annan dag som helst, men efter att den blonda pojken fått en ny vän under ett snöbollskrig så går de hem för att bläddra i en mystisk bok tillsammans och diskutera deras intresse för Final Fantasy-spel. När pojken sedan går och lägger sig så transporteras han till bokens magiska Final Fantasy-värld. Den blonda pojken blir inte så förvånad eller rädd som jag skulle blivit i hans skor, men råkar i alla fall hamna i ett bråk då han kallar en ödleliknande figur för ödla. Lyckligtvis blir han snabbt räddad av en Moogle-magiker vid namn Montblanc som sedan hjälper honom på traven och även tar med honom i sin äventyrsklan. Storyn efter detta går ganska segt fram men i det stora hela handlar det om att försöka ta sig hem till sin tidigare värld.

Final Fantasy Tactics Advance är som sagt ett taktikrollspel precis som den tidigare delen i serien eller så som andra spel i genren, till exempel Ogre Battle, Kartia och Disgaea Hour of Darkness. Detta innebär att man utövar sina strider med ett avancerat taktiksystem istället för det vanliga textkommandosystemen som de flesta rollspel använder. Man går heller aldrig ut och utforskar några städer eller världar på samma sätt som i andra rollspel. Istället färdas man endast på en ganska liten karta mellan städer och platser för att få information och uppdrag som sedan leder till strider. I dessa strider så använder man nästan alltid mer än bara en karaktär och alla får vänta på sin tur innan de får agera. Spelplanen man kämpar på är utformad i ett rutigt mönster så att det endast får platts en deltagare i varje ruta, ungefär som i ett mycket avancerat schackbräde. Totalt finns det över 300 uppdrag i spelet men de endast några för huvudhandlingen framåt. Det finns många sidohandlingar i spelet så som ett klankrig som pågår där man kämpar för att vinna över andra klaner så att man får kontroll över delar på kartan som då ger spelaren billigare och fler uppdrag samt billigare och fler vapen och annan utrustning.

Man börjar spelet som Soldat, men kan sedan utvecklas till alla möjliga saker så som svart magiker, gladiator, ninja, munk, tjyv och bågskytt med mera. Detta gäller även de andra deltagarna av klanen som spelaren också kontrollerar fullt ut. Grafiken i spelet är mycket likt den i Final Fantasy Tactics till Playstation om inte ännu snyggare. Spelet är huvudsakligen uppbyggt i två dimensioner men spelplanerna ser ut att vara gjorda i 3D, dock går de inte att rotera så det kan vara en illusion. Animationerna är smidiga och designen på karaktärerna och miljöerna är utsökt. Musiken är välgjord och oftast passande men inte alls lika bra som den i det första Final Fantasy Tactics men det är ju trots allt inget CD-format den här gången. Det viktigaste är att den inte går spelaren på nerverna efter timmars spelande i sträck och det gör den lyckligtvis inte. Final Fantasy Tactics Advance går även att länka med andra Final Fantasy Tacics Advance-ägare för utbyte av karaktärer eller för att strida mot varandra.

Jag har nyligen flyttat hemifrån till en lägenhet som ligger cirka 40 minuter med tunnelbanan ifrån innerstan och därför har jag börjat spela mer Gameboy Advance än tidigare. Jag har införskaffat mig kvalitetsspel så som The Legend of Zelda A Link To The Past, Rock’n’Roll Racing och Golden Sun the Lost Age, men det är endast Final Fantasy Tactics Advance som jag fortsätter att spela när tunnelbaneresan tar slut. Jag går som en zombie med ögonen klistrade på den lilla skärmen medan jag går hem från stationen och tar inte ens av mig jackan när jag kommer hem, utan sjunker bara smidigt ner i soffan och spelar vidare. Det är ett sådant spel som jag spelar tills jag somnar och sedan drömmer om hela natten tills jag vaknar och då självklart spelar vidare. Men ingenting är perfekt och visst har även det här spelet sina svagheter. Taktikrollspel är alltid väldigt invecklade med mycket mer komplicerade slagsmålssystem och utvecklingskurvor än andra mer ordinära textbaserade rollspel. Med detta sagt menar jag att man sitter nästan lika mycket i diverse menyer och bläddrar, justerar, finslipar, och ändrar alla möjliga typer av saker gällande medlemmarna i sin klan. Detta var utvecklat till ett nästintill perfekt system i det första Final Fantasy Tactics och jag kan omöjligt förstå varför de inte behöll det systemet till det här spelet. Istället finns bara en liten del av det gamla menysystemet kvar och det mest är utbytt emot ett nytt och mycket förvirrande system. Det är mycket svårt att se vilka vapen och vilken utrustning som är bra för vad och för vem och det tar alldeles för många timmar innan man verkligen förstår hur alla olika förmågor och jobb i spelet fungerar.

Final Fantasy Tactics Advance har en intressant och ganska annorlunda story, en enorm livslängd, ett utmanande och relativt innovativt spelsystem, detaljerad och ren grafik, bra musik, och framförallt en fenomenal spelkänsla. Om det inte vore för det krångliga och frustrerande menysystemet så skulle jag ge det här spelet högsta betyg. Trotts detta så borde ingen som äger en Gameboy Advance och har lite tålamod tveka på att införskaffa detta fantastiska taktikrollspel som jag personligen anser vara det bästa spelet till konsolen hittills.