Det är kanske inte så många som ser Castlevania-spelen på det sättet, men på den tiden så hade man inte så pass bra grafik att spelet verkligen kunde bli skrämmande. Serien baseras på diverse skräckböcker och filmer, varav den större delen är från Bram Strockers legendariska bok om Dracula – vampyrernas kung och mörkrets förste.

Det har släppts Castlevania-spel till så gott som alla konsoler och nu är den första Gameboy Advance-versionen här. GBA-spelet liknar mest är ”Symphony Of The Night” till Playstation. De har båda väldigt likt spelsystem och grafik. Spelet utspelar sig i Österrike och året är 1830. Camilla har väckt Dracula till liv och du har kommit med din mästare, Morris Baldwin, och hans son Hugh Baldwin för att sätta stop för ondskan. Dracula tillfångatar din mästare och skickar ner dig och Hugh i sin källare. Det är nu upp till er att rädda Morris och förgöra Dracula. Med andra ord handlar det om den klassiska kampen mellan det goda och det onda.

Spelet är mörkt, magnifikt, och ibland skrämmande. Det är ingenting för yngre barn – framför allt med tanke på den höga svårighetsgraden. Till skillnad från Mario Advance så kan man inte spela igenom det här spelet på några timmar, utan det kräver både tålamod och fingerfärdighet. Castlevania är väldigt stort och tar otaliga timmar att klara, det finns flera hundra rum i Draculas slott och man ser ganska lätt skillnad på dem så att man inte tappar bort sig. Dessutom har man i stil med ”Castlevania Symphony Of The Night” och SNes spelet ”Super Metroid” en mycket användbar karta som man lätt kan få fram med ett tryck på Select-knappen. Sen finns det dessutom mycket hemligheter att hitta vilket ger mer motivation att komma tillbaks till spelet efter man avklarat det. Grafiken i spelet är fylld av detaljer och arbete. Ljudet och musiken är även den på topp med stämningsfyllda ballader och pumpande rockslingor, allt enligt spelets stämning. Att det sen går som en dans att kontrollera sin vampyrjägare gör inte spelet sämre. I början av äventyret har man inte så mycket rörelser att välja bland, men i slottets skattkammare hittar man magiska föremål som ger spelaren nya krafter och rörelser som till exempel förmågan att springa och dubbelhoppa. Det ända klagomål jag kan komma på är att spelets huvudkaraktär, Nathan Graves, inte har lika tilltalande och stark personlighet som tidigare Castlevania-hjältar, till exempel Simon Belmont och Alucard.

Precis som ”Castlevania Symphony Of The Night” till Playstation så är det här spelet 2D av allra högsta klass. Konami har utvecklat 2D-äventyrsspel sedan tv-spelens begynnelse och det märks tydligt. Castlevania: Circle Of The Moon det bästa 2D-äventyret på flera år och ett måste i alla Gameboy Advance-samlingar.