SEBASTIAN MAGNUSSON

1. The Legend of Zelda - A Link to the Past
Och egentligen kunde listan nästan ta slut här och nu. Zelda III är fortfarande ett av de spelen som reflexmässigt dyker upp i hjärnan när någon frågar mig "bäst någonsin?". Jag tillhör den skaran som anser att serien nådde sin höjdpunkt här. Kommande spel tog inte världen på allvar och lyckades sällan fånga Hyrules säregna atmosfär, samtidigt som seriens tidstypiska pussel aldrig gjorde sig lika bra i 3D. Rengstormen i början på A Link to the Past lade grunden till all min framtida känslomässiga involvering i tv-spel. Detta är perfektion i en cartridge.

2. Final Fantasy VI
För snart tretton år sedan privatimporterade jag mitt första spel. Jag hade läst om de japanska rollspelen som skulle bjuda på djupare och mer involverande upplevelser än de action- och plattformsspel som dominerade det svenska spelutbudet då. Som gammal papper-och-penna-rollspelare var beslutet självklart. Jag skrapade ihop mina sparpengar och tog kontakt med en bekant som var bosatt i USA – detta var långt före Ebay och användarvänliga nätbutiker. Några veckor senare damp spelet ner och alla mina förhoppningar infriades. Musiken: perfekt. Grafiken: fortfarande enastående. Manuset: Primitivt men träffsäkert, långt från senare delars patetiska filosofikurser. Spelsystemet: till viss del föråldrat, men ännu njutbart nog att ta tag i. Slutsats: Squares största stund.

3. Metal Gear Solid 2: Sons of Liberty
Detta är ett verk av en konstnär på toppen av sin karriär. Det tar föregångarens mästerligt regisserade spiondrama och lyfter det hela till nästa nivå i en dekonstruktion av vad det innebär att spela tv-spel. Kojimas postmoderna lekar med spelarens förväntningar matchas endast av själva speldesignens nästintill oöverträffade hantverk.

4. Super Street Fighter II Turbo HD Remix
Street Fighter IV i all ära, men gimpar de Chun så fruktansvärt får Capcom finna sig i att jag håller mig till föregångaren. Street Fighter II har i en eller annan version funnits med mig permanent sedan en glad skidsemester 1992 och det är fortfarande spelet jag helst och oftast plockar fram när det är multiplayerdags.

5. Lunar: Silver Star Story Complete & Eternal Blue Complete
Lunarduologin dök först upp på Segas underskattade Mega CD, men det är de omgjorda Playstationversionerna som ligger mig närmast hjärtat. Det är japanska rollspel när de är som mysigast, uppbackat av högvis av animesekvenser och tragiskt bortgångna Working Designs än idag unika översättningsarbete.

6. Metroid Prime
Utvecklingen av Metroid Prime var kantad av så mycket katastrofer och misslyckanden att det kom som en fullkomlig chock hur bra slutresultatet blev. Retro Studios lyckades skapa en ljuv fusion av västerländsk och japansk speldesign som dessutom gjorde förstapersonsstyrning rätt för första gången på konsol. En osannolikt tät spelupplevelse med atmosfär och estetik att döda för.

7. Doom II: Hell on Earth
Förstapersonsskjutare har blivit en populär, nära nog allenarådande, genre nuförtiden men i min mening bör de inte nämnas i samma andetag som spelen innan Half-life. Där de nu blivit närmast en hybrid av action och äventyr så var Doom II en betydligt råare historia, men hundratals samtidiga fiender framvällandes i ett frenetiskt tempo. Doom II har mer gemensamt med shmups som Ikaruga och Radiant Silvergun än dagens tronföljare som Halo och Call of Duty, och det är precis samma zen-liknande trans de ingjuter som får mig att längta tillbaka till svunna tider.

8. Xenosaga
Xenosagatrilogin är ett skadesjutet mästerverk, men ändock något av det mest ambitiösa vi sett på många år. Trots den oundvikliga klyschfesten och kitschiga japanska designen - som jag visserligen också uppskattar - så har handlingen i Xenosaga mer gemensamt med Dan Simmons eller Robert A. Heinlein än resten av tv-spelsvärlden. Även om komplexiteten inte är i närheten av källmaterialet (gnosticismen, Nietzsche, Sartre, Jung) så är väl det just poängen med populärkultur? Att bringa mer avancerade idéer till allmänheten.

9. Phoenix Wright: Ace Attorney
Capcoms rättegångssaga lever helt och hållet på sina manusförfattare. Historien som berättas är så intrikat att man nästan får magknip när man tänker på hur minutiöst den är upplagd och karaktärerna är kanske inte verklighetstrogna, men i alla fall väldigt övertygande karikatyrer. Det är faktiskt folk man bryr sig om. Lägg därtill den nästan orgasmiska känslan av smarthet som genomsyrar en när man slutligen lyckas punktera ett till synes vattentätt vittnesmål och vi har en vinnare.

10. Planescape: Torment
Antalet spel som verkligen har en handling som alls stimulerar intellektet och kan känna sig bekväm i bok- eller ens film-sammanhang kan räknas på ena handens fingrar. Om man har varit med om en sågverksolycka och tappat alla utom tummen. Planescape: Torment är Infinity Engines magnum opus, och kulmen på Black Isles historia. Ett rollspel där man faktiskt rollspelar.

Ser fram emot
Brütal Legend
New Super Mario Bros. Wii
Final Fantasy XIII
Metroid: Other M
Castlevania: Lords of Shadow

Tidigare Gamers
Vecka 30 - August Neon Bergh >>
Vecka 31 - Martin Lindell >>
Vecka 33 - Johan Carlsson >>
Vecka 34 - Pelle Sundin >>
Vecka 35 - Viktor Viklund >>
Vecka 36 - Angelica Norgren >>
Vecka 37 - Cem Sundqvist >>