Virtua Tennis till PSP är precis samma skrot och korn som till Playstation 3 och Xbox 360. Det finns med andra ord ett måttligt upphetsande karriärläge där man förutom tennisturneringar får leka bowling eller curling med hjälp av racketen. Motståndarna är trots den handhållna plattformens mer modesta prestanda klart vettiga och bjuder på värdigt mothugg.

Men ensamspelarläget har alltid fått spela andrafiol i Virtua Tennis, som det arkadspel det egentligen är så är det först när man spelar mot mänskligt motstånd som det kommer till sin fulla rätt. Det lättfattliga men samtidigt nästan oändligt djupa spelsystemet borgar för många rafflande matcher mot en jämnstark rival. Om man nu hittar en. PSP-versionen går nämligen inte att spela online så det gäller att ha en kamrat med en PSP – och Virtua Tennis då.

Jag har aldrig någonsin sett en tennismatch, om man undantar små klipp på Sportspegeln innan jag hunnit byta kanal. Ändå älskar jag Virtua Tennis. PSP-versionen har samma nackdelar som alla andra bärbara spel – mindre skärm, sämre grafik och bara en spelare per konsol. Det har också samma fördel som alla bärbara spel, nämligen att man kan spela det nästan var och när man vill.