The Urbz: Sims in the City

Spelserien The Sims tog datorvärlden med storm och lyckades få tjejerna att spela som aldrig förr. Spelet är en tv-såpa fast på datorn kan man säga, men man styr själv handlingen. Man hjälper karaktärerna hitta en karriär, inreda huset och hitta kärleken.
Hela spelidén är simpel, den går ut på att göra alldagliga saker som alla gör dagligen och det utan att spelet har ett mål. Man kan spela hur länge som helst, för det finns som sagt inget slut på det – och heller ingen mening med spelandet faktiskt. I konsolversionerna där man inte kan ladda ner nya möbler från Internet med mera har utvecklarna gjort spelet uppdragsbaserat, det vill säga att man ska göra olika saker innan man kan gå vidare i spelet. Det ger spelet direkta mål, sedan om det är bättre eller sämre det är en smaksak.
I nya The Urbz: Sims in the City får man kontrollera en karaktär som verkligen börjar på botten. Sedan får man hjälpa denne att ta sig vidare till andra platser och nya utmaningar. När jag pratade med seriens skapare, Will Wright, sade han att just Nintendo DS-versionen är upphängt på minispelen, det är de som är fokus för titeln. Minispelen är en stor del av spelet, men nog är det mycket Sims runtomkring dessa.
Det gäller att socialisera med andra, hamna på deras goda sida och på så sätt få reda på saker och ting. Lösa uppdragen, som ofta är baserade på att man lärt känna andra karaktärer och så vidare. Jag spenderade nästan 5 timmar på en flygplats och några timmar till på ett flygplan, trots det känns det bara som om jag spelat några få procent av spelet.
The Urbz på Nintendo DS är ett underhållande spel, men det kräver att man har tid att slå ihjäl och inte nödvändigtvis behöver känna att man gjort något när man spelat klart. För även om det är delmål lite överallt är det inte som att klara en boss i ett actionspel eller som att komma till nästa nivå – det är bara en massa socialiserande med personer som ofta pratar nonsens. Men det är rätt kul det också.