The Darkness är ett bra spel som levererar massor av action och inte gör någon besviken.
The Darkness som är en serietidning har fått liv i spelens värld via Starbreeze i Uppsala. De gjorde sig ett namn med spelet Riddick, vilket gjorde succé både spelare och kritiker. Huvudrollsinnehavaren i The Darkness, vilken är densamme som spelaren kontrollerar, heter Jackie Estacado. Han har vuxit upp på ett barnhem och blivit adopterad av en maffialedare vid namn Frankie Franchetti. Under sin uppväxt har Jackie fått lära sig det nobla yrket – nåja – som torped. När spelet börjar har Jackie blivit beskylld av Frankie för att ha stulit pengar av honom. Något som Frankie inte tolererar, utan har skickat sina hejdukar att eliminera Jackie. Till sin hjälp har Frankie sina män, men även stadens polis som har allt annat än rent mjöl i påsen. Frankie agerar själv, men har sin förmåga som han ärvt från sina förfäder och den heter just The Darkness. Förmågan är inte något som Jackie önskat sig och den försöker även ta kontrollen över honom – något den lyckas med vid en händelse en bit in i spelet som får Jackie att bli fly förbannad. Ja, så kan vi kalla det. Allt börjar på Jackies 21:a födelsedag, vilket av en ren slump – troligtvis inte – är den dagen som kraften The Darkness aktiveras i hans kropp. Jackie ser förövrigt ut som en långhårig Peter Jöback. Hans röst är ganska grov och manlig, så i kombination med Jöback-utseendet känns åldern av 21 inte speciellt trovärdig.
Jackie skyr inga medel när han ska ta sig an sina motståndare. Kommer man nog nära kan man utföra rena avrättningar. Eftersom The Darkness, vilket namnet skvallrar om, handlar om mörker fungerar också kraften bäst där. Eller, den funkar riktigt dåligt i ljus, bara en kort stund innan den försvinner. Därför gäller det att hitta mörker överallt, och finns det inget får man skapa sig. Gatlampor skjuts sönder, lysrör likaså. Allt för att det ska bli mörkt och kraften ska träda fram.
The Darkness, och då syftar jag på kraften, ger Jackie extra armar som är försedda med monsterlika huvuden. Tänk att han har en ryggsäck med en bläckfisk i och två av armarna har sylvassa tänder som inte drar sig för att äta upp motståndarnas hjärtan. Japp, det finns till och med en knapp som snabbt får The Darkness att sluka hjärtat, vilket slits direkt ur den liggande fiendens bröstkorg. Dessutom får Jackie hjälp av några udda typer vilka går under namnet Darklings. Dessa är relativt små och har mord i sinnet. Det finns fyra och de har sina egna specialiteter, en hoppar på Jackies motståndare med knivar, en skjuter alla med automatgevär och det är min favorit då han går under namnet Gunner. Dessa Darklings kan man använda för att jämna ut fältet i strider, men även för att ta sig in på ställen där Jackis storlek omöjliggör det för honom.
Allt börjar i New York och det är också där mestadels av handlingen äger rum. Händelsernas centrum kan ibland sväva iväg, men det får du upptäcka själv. Grafiken är snygg och de har varit noga med detaljer. Till exempel kan man se betaltelefonernas perforering i kanten, precis som i verklighetens Amerika. Ibland kan det bli lite artificiellt då allt känns väldigt rent och prydligt, även om det är smuts och graffiti på väggarna och så vidare. Lite svenska ord har Starbreeze hunnit fått med i sin graffiti, min personliga favorit är nog bomber och granater som står i en Bjrönligan-bomb – sån där rund med en kort stubin. Ljud och effekter är bra, de adderar känsla till spelandet. Trots att det är mörkt mest hela tiden är spelet sällan skrämmande, utan bara mörkt. Det kommer ibland något som får en att haja till, men inte mer än så.
För att återknyta till början av recensionen. Starbreeze har lyckats ta fram ännu ett högkvalitetsspel – även om det inte når upp till Riddick i mina ögon. The Darkness är ett bra spel som levererar massor av action och inte gör någon besviken.