Metroid Prime 3: Corruption

Extremt få spelserier kan stoltsera med den enormt höga kvalitet som genomsyrat alla delar i Metroid-serien. Från den trendsättande prisjägarens första tvådimensionella steg på 8-bitars Nintendo har Samus Aran vunnit spelälskares hjärtan världen över. När spelserien många år senare övergick till tre dimensioner så var många oroliga att den speciella Metroid-känslan skulle gå förlorad så som den gjorde med många andra spelserier som adderade en dimension. Retro Studios lyckades med det näst intill omöjliga och skapade ett spel som inte bara bibehöll en populär och klassisk spelkänsla, utan även lyckades förmedla något som kändes nytt och spännande. Som resultat blev Metroid Prime den största delen i serien och början på en debatterbart ny spelgenre många kallar first person adventure. Efter en förutsägbar men välgjord uppföljare är det nu dags för serien att ta klivet till Wii och förhoppningarna är givetvis skyhöga.

Metroid Prime 3: Corruption börjar med att Samus vaknar upp från sin kryogeniska sömn i sitt skepp och tillkallas till rymdstationen S.S. Olympus. Det visar sig att ett virus har drabbat federationens superdator Aurora Unit och strax efter så attackeras rymdstationen och den närliggande planeten av rymdpirater. Givetvis är det nu upp till Samus att göra vad som krävs för att rädda dagen, men denna gång är hon lyckligtvis inte helt ensam. Metroid Prime 3: Corruption introducerar tre nya prisjägare, eller hunters, som de kallas i spelet. Dessa tre hjälpsamma hunters har alla sina egna unika krafter och spelar en viktig del i spelets handling. En uppskattad detalj som man märker väldigt tidigt är att karaktärerna i spelet äntligen blivit tilldelade riktiga röster. Samus är lika stum som vanligt men de andra rösterna är välgjorda och skapar en märkbar höjning i spelets stämning och realism. Spelet har ett högt tempo och innan man vet ordet av så bär det av till en mystisk planet och det spännande utforskandet som Metroid-serien är känd för tar sin början.

När man börjar sitt äventyr så har man den här gången redan tillgång till alla grundläggande krafter så som förmågan att dubbelhoppa, ladda upp sina energiskott, att förvandla sig till en boll samt att släppa bomber och hoppa i bollform. Man får även snabbt tillgång till sina första missiler och därefter en hook-shot som man bland annat kan använda för att ta sig över avgrunder samt att dra till sig föremål. Efter att man spelat igenom spelets introduktion får man en ny dräkt som skulle göra självaste Boba Fett avundsjuk. Dräkten kallas PED (Phazon Enhancement Device) och förutom att den ser stencool ut så ger den även förmågan att stiga in i Hyper Mode. Hyper Mode gör Samus till en avsevärt mycket kraftfullare prisjägare men tar på hennes livskrafter och kan lätt överhettas. Att lära sig hantera Hyper Mode är en utmanande men underhållande ny detalj för att ta sig vidare i spelet. Nya dräkter och krafter i all ära men den viktigaste nyheten i Metroid Prime 3 är som de flesta redan vet den nya kontrollen som övergången till Wii gjort möjlig. Denna gång styr du siktet med hjälp av att själv sikta på skärmen med din Wii-kontroll och för att svänga så siktar du bara utanför visirets kanter. Att gå med Samus gör man fortfarande med den analoga styrspaken och det går även fortfarande att låsa sitt centralsikte på valfri fiende för att på så sätt kunna röra dig i sidled runtom. Att kunna sikta fritt på skärmen på ett så intuitivt och smidigt sätt skapar en inlevelse och precision som inte ens en datormus kan slå. Samma kontrollmetod har gjorts på Wii tidigare men i Metroid Prime 3 görs det på ett så mycket bättre sätt att det för första gången kommer till sin rätt.

Grafiken i Metroid Prime 3 slår allt annat på Wii. Spelet är högupplöst, detaljerat, har en skön design och flyter som en dröm. Det är otroligt sällan man stöter på ett spel som faktiskt flyter konstant i 60 bilder per sekund även i påfrestande situationer. Musiken är en härlig kombination av remixade slingor från tidigare Metroid-spel och nykomponerade stycken. En del av ljuden är samma som funnits med i samtliga delar av serien och det ger en speciell känsla att spela ett helt nytt spel och stundtals höra samma ljud som man hörde för över 20 år sen. Men det är inte bara ljuden och musiken som för tankarna hela vägen tillbaka till NES-originalet. En del av fienderna man möter är designmässigt påtagligt lika deras pixelerade kusiner. Att Retro Studios tagit väl hand om Nintendos dyrbara spellicens är det inget snack om.

Metroid Prime 3 har stora och varierade miljöer som är en fröjd att utforska. För de intresserade så finns möjligheten att använda ett speciellt visir för att analysera många av detaljerna i omgivningen och på så sätt få en bättre överblick på spelvärlden. Spelet har förutom sin unika kontrollmetod även ett unikt spelkoncept som steglöst blandar flera olika spelstilar. Ena stunden så kämpar man emot rymdpirater i rena Halo-andan och i andra så studsar man omkring i sin bollform eller svingar sig mellan plattformar med sin hook-shot. Känslan att konstant uppgradera sin dräkt samt att spelvärlden är fri att utforska och kräver att man återvänder till gamla platser med nya krafter ger ett intryck som oftast bara rollspel lyckas lämna efter sig. En annan viktig detalj i Metroid-serien har alltid varit fokuseringen på mäktiga och fantasifulla boss-strider. Redan tidigt i spelet möter man en boss som man tvingas kämpa emot medans man faller helt fritt ner för en väldigt djup tunnel ungefär som i striden mellan Gandalf och en Balrog i filmen Sagan om de två tornen.

Metroid Prime 3: Corruption känns både nytt och gamalt på samma gång. Det är just denna balansgång som ofta är svår för utvecklare av uppföljare att lyckas med, men Retro Studios har gjort rätt i sina val av vilka delar i spelserien som bör förändras och vilka som bör vara kvar. Det första Metroid Prime må ha varit mer banbrytande för sin tid men förbättrad grafik, en ny kontrollmetod och övergripande mer finslipad speldesign gör Metroid Prime 3: Corruption till den bästa delen i serien och även det bästa spelet till Wii hittills. Det är helt enkelt en värdig avslutning på en fantastisk speltrilogi.