Visste du att...
5

Shaun Plamer’s Pro Snowboarder

Text: Millenia

Snöbristen denna vinter har haft den negativa följden att snöbrädan tvingats samla damm i garaget. En digitalt alternativ kanske kan vara nåt?

Allt verkade så bra, jag hoppades att Shaun Palmer’s snowboard-spel skulle vara ett Tony Hawk på snö. Ack vad jag bedrog mig. Kameravinkeln är förödande, du ser backen snett uppifrån vilket i praktiken innebär en väldigt liten möjlighet till planerandet av åkandet. Att ladda inför hopp är omöjligt, att lyckas någorlunda bra med att ”grinda” på de allt för många räcken i backen likaså. Backarna är tråkiga och samtliga stora trevliga hopp lyser med sin frånvaro. Det är i spelläget Freestyle som kameratragedin gör sig mest påmind, för i spelläget Superpipe är kameran placerad bakom spelaren, vilket leder till bra spelkontroll och trick som sitter som de ska. Superpipe är det överlägset roligaste spelsättet, mycket på grund av att du nu kan kontrollera och se allting.

Det tredje och sista spelsättet är Palmer X, vilket går ut på att ta dig i mål först – att hoppa är inte nödvändigt. Kastar du dig huvudstupa ned för backen och är först i mål är tre sponsorer dina och sponsorer är någonting man ska vara rädd om.

När du gjort någonting bra belönas du med sponsorer och dessa är behövliga då de ger dig tillgång till både nya brädor och banor. Dessa pengaskänkare är det dock lättare sagt än gjort att få tag på, synnerligen då de flesta sponsorer finns att hämta i Freestyleläget och när du då trillar på rumpan stup i kvarten – på grund av den ofördelaktiga kameran – är det förståligt att du inte får några sponsorpengar.

I Tony Hawk blev vi bortskämda med hela skateboardeliten, i Shaun Palmers bärbara spel finner vi endast fyra tappra snötrotsare. Jag tycker det är snålt med endast fyra spelare att förfoga över, men i detta spel så är det mer än endast åkare det sparats in på – jag syftar på sparningen mina vänner. Sparningen fick även den skäras ned när snål-Activison var i farten.

Som grovsalt i de öppna köttsåren har Activision valt lösenordsparning som sparform. Ni vet vad jag tycker om det, på original-Gameboy var det förlåtligt, men nu finns ingen ursäkt. Det ska förbaske mig vara kassettsparning på moderna spel, block och penna ska inte behövs tas fram och milslånga koder ska inte behöva antecknas. Nåväl, jag ska inte gnälla mer, ni vet var jag står i lösenordsparningsfrågan, det är total idioti att inte inkludera sparning, någonting Activision verkar ha lite problem med att lära sig. (Det är kostsamt med batteri och därför väljer många att använda sig av koder. Dock är det ju bra för miljön att hoppa över batterier och det kan väl vara en lugnade tanke där uppe i Sundsvall?/Red)

Det som är bra i det här spelet är superpipen, hade inte jag haft superpipe så hade min motorsåg plockats fram för att dela den svarta spelkassetten i mindre stycken. Vi slipper den massakern tack vare den underhållande superpipen, samt den trevliga grafiken och musiken.

Kameravinkeln är det största problemet, men det finns fler bekymmer vilket gör att Shaun Palmer känns som ett måndagsexemplar. Vill jag åka snowboard frostar jag hellre av frysen och tömmer isen i lämplig

backe. Speciellt bra lär det inte gå, men sämre än Shaun Palmer´s Snowboarding kan det då inte vara. Bortsett från superpipen.