Det tredje spelet i Tomb Raider-trilogin är nu här och det utspelar sig i Sydamerika.

Lara Croft har som vanligt det mesta emot sig och hamnar konstant i trånga situationer. I Shadow of the Tomb Raider är det en konstant kamp mot organisationen Trinity, men även ett gäng människor – tror jag det är – som ser ut att vara hämtade ur en skräckfilm snarare än ett äventyrsspel.

Orädd äventyrerska
Croft har ingen självbevarelsedrift och skyr inga höjder, halsbrytande hopp eller andra utmaningar hon ställs emot. Hon har en massa i sin arsenal och kan inte bara klättra vertikalt, utan också horisontellt. Använda rep för att fira sig neråt – eller uppåt – och med dessa kan hon sedan springa på väggar eller svinga sig framåt. Hon är en akrobat.

Sydamerika
I Sydamerika ställs hon inför en massa djungel och hemliga utrymmen som finns i berg med mera. Omgivningarna är varierande och det finns mängder med saker som hon kan plocka upp längs vägen och sedan använda för att hela sig själv eller uppgradera sin utrustning. En av de mest underhållande sakerna hon kan blanda ihop är ett gift som hon fäster på pilarna och när de träffar en motståndare blir denne panikslagen och förvirrad och börjar skjuta alla i sin närhet. Helt perfekt när man ska ta ut en mängd fiender och får lite hjälp på traven. Allt som sker i spelet ger henne också erfarenhetspoäng, vilka sedan kan konverteras till färdigheter så som till exempel att kunna attackera två fiender när man utför en smygande attack.

Action
Det är många actionsekvenser, men i det stora hela är det en liten del av spelet och det är lite synd. Croft är en jäkel på att smyga och kan ta hand om mängder av fienden helt utan att bli upptäckt. Man får i och för sig lite hjälp då de sällan går i par, utan sprider ut sig lite väl mycket som gör det lättare för Croft. Pilbågen är hennes bäste vän då den är tyst, men den kan som sagt även laddas med tidigare nämnda gift bland annat.

Pilbågen
För att fortsätta berätta om pilbågen, så kan den även skjuta rep och dessa kan sedan kopplas samman med diverse saker för att lösa problem. Spelet har nämligen en hel del pussel och många av dem kräver en hel del försök innan man lyckas. Ett av spelen, som var mer av ett pussel än något annat, lyckades jag lösa på ren flax utan att ha satt mig in i hur man egentligen borde göra. Men det var en taktik som inte höll spelet igenom, utan det blev många tankenötter och det har fästs en hel del rep mellan olika punkter innan den slutliga skurken fick bita i gräset.

Sidouppdrag
I de Sydamerikanska byarna som man besöker finns en massa miniuppdrag, vilka känns lite som de drar ner på tempot i handlingen. Tyvärr, fyller de en funktion då man får erfarenhetspoäng till sina färdigheter. Jag gjorde dock inte så värst många, utan villa hålla mig till handlingen. Några blev det dock och de varierar mellan svårighetsgrad och hur lång tid de tar. I dessa byar är det förvåningsvärt många nakna manliga rumpor då den manliga klädkoden är att man döljer saker och ting i någon form av virat lakan. Mest humor är det ett uppdrag ger en yngling endast iförd en sådan ger Croft ett bar örter han har på sig – och i alla fall jag hade nog vilja använda handsprit efter att ha fått dem.

Ett spel du inte bör missa
Shadow of the Tomb Raider bjuder på en matiné av hög klass, om än en mörk matiné. Mörkare än till exempel Uncharted, vilket är spelet som man kan likna mest med Tomb Raider. Efter att ha klarat av handlingen i spelet kan man fortsätta att utföra miniuppdrag enligt standard numera och mer innehåll kommer.

Allt som allt är Shadow of the Tomb Raider ett mycket bra spel. Någon kan rynka på näsan och säga att det är mer av samma från tidigare spel, men gillar man föregångarna är sannolikheten liten att man hellre skulle vilja ha ett gokartspel – utan mer av samma med några nya inslag är nog det som står på önskelistan. Och det är precis vad Lara Croft levererar.