Codemasters justerade tidigare Colin McRae för att passa på andra sidan Atlanten. Det hela blev arkadracingsspel. Nu har de gjort samma sak med Race Driver.

Race Driver började en gång i tiden som TOCA, vilket var ett spel baserat på den brittiska standardbilsserien. Spelet bjöd på en racingsimulator som dessutom kryddats med alla regler som fanns i verkligheten, vilket gjorde att jag ofta ville ta ut cd-skivan och bryta den i bilar. Racingen var bra, men det här jäkla regelsystemet. Sedan kom det fler spel i serien, vilka det prutades på reglerna och det tillkom andra saker. Personligen har jag alltid gillat serien och att, på Xbox, köra online mot andra liksinnade var hur kul som helst. Jag vet inte hur många race i DTM som jag kört genom tiderna.

Nu har Codemasters som sagt justerat spelet för att passa de inte fullt lika racingintresserade spelarna, utan bara de som gillar att göra tuffa bilar snabbt. Standardvagnarna finns kvar, de jag gillar bäst, och så har det adderats lite av varje. Amerikanska musikelbilar är alltid de jag gillar sämst och det finns det – tyvärr enligt mig – lite väl många av i spelet. Som tur är kan man köra drifting med dem och då gör de sig prima med sin bakhjulsdrift. Det gör inget att de har köregenskaper som en motorbåt, där får de kränga hur mycket de vill.

Race Driver är ingen simulator, det är ett spel som kryddats med arkad. Resultatet blir överdriven racing och det gör sig riktigt bra. Det är kort och gott kul att köra. Det gäller att klara utmaningarna för att komma vidare i spelet och det gäller att köpa på sig bilar i respektive klass. Det gör man genom de prispengar man kör in, men även via sponsorer. De som kräver att man ska köra utan att ta skada – de har inte jag avtal med…

Race Driver: Grid är lika bra som jag hoppats och jag har hoppats att det skulle vara jäkligt bra. Det glädjer mig att det lever upp till mina förväntningar och jag kan rekommendera det till alla som uppskattar racingspel som lutar åt arkadhållet mer än simulatorer.