Sonic Teams första Nintendo DS-spel är här, men det är inte en titel som imponerar.
Project Rub är det europeiska namnet på spelet som hette Feel The Magic: XY/XX i USA och Kimi no Tame Nara Shineru i Japan, vilket betyder I would Die for You översatt till engelska. Om man sedan översätter det till svenska blir det Det var jag som körde på din bil. Varför spelet bytt namn så många gånger kanske beror på att det är så enormt annorlunda och konstigt att det är svårt att ge det ett passande och logiskt namn.
Project Rub bygger på en hög olika minispel som alla använder sig av pekskärmen och mikrofonen på ett eller annat sätt. Minispelen har helt skilda mål, spelsätt och även underhållningsvärde, men vad alla har gemensamt är en svagt chockerande och delvis innovativ konstighet och att alla sammanflätas genom en ologisk och smått galen handling. Man intar rollen som en ung man på jakt efter en ung flickas hjärta. Genom spelets minispel ska man försöka imponera på flickan genom våghalsiga uppträdanden så som att hoppa fallskärm, cykla enhjuling eller genom att hjälpa henne från faror så som skorpioner och rusande tjurar.
Det första minispelet går ut på att leda guldfiskar upp ur magen så att man spyr upp dem och detta ger en inblick i vilken sjuk humor utvecklarna måste besitta. Andra minispel går till exempel ut på att blåsa ut ljus genom att blåsa i konsolens mikrofon, elda upp en köttätande växt, fylla i målade hjärtan, spela bowling med människor på en busshållplatts, simma upp ur magen på en jätteorm eller att leta efter smycken på en strand. Några av spelen är så pass välgjorda att man gott och väl kan spela om dem flera gånger, men många är ganska trista. Oftast använder man sig av antingen pekpennan eller mikrofonen, men de kombineras även som när man ska göra hjärta och lungräddning på en flicka som nästan drunknat.
Project Rub innehåller mindre än trettio minispel vilket är betydligt färre än Warioware Touched. Det är till och med färre än avd Super Mario 64 DS innehåller och det bara är en bonusdel till det riktiga spelet. Dessutom innehåller det inget flerspelarläge samt inga poängrekord på banorna vilket inte motiverar till att spela om dem.
Grafiken i Project Rub är en kombination av tvådimensionell och tredimensionellgrafik. Den är inte särskilt imponerande, men den är inte så ful att den stör spelupplevelsen. Banornas mellansekvenser är ett tecknat bildspel som känns väldigt Japanskt och spelet är allmänt väldigt färgglatt och enkelt men har ett väldesignat och annorlunda utseende. Spelets musik och röster ligger på ungefär samma nivå som grafiken och fyller sin funktion.
Utvecklarna bakom Project Rub är inga mindre än de nära på legendariska Sonic Team. Detta gjorde mina förväntningar på det här spelet ganska stora men i slutändan känns det tyvärr ganska stressat, vilket det förmodligen är så att de kunde få spelet släppt till konsolens lansering. Om du vill ha ett annorlunda spel som du lätt kan plocka upp och spela under en snabb tunnelbaneresa eller liknande kan Project Rub kanske passa men det är inget spel jag rekommenderar med varm hand. Det är okej, varken mer eller mindre.