Nokia N-gage har inte så många exklusiva spel och det är ofta just de som motiverar till att man väljer att köpa en spelmaskin, till exempel har Nintendo Mario, Xbox har Halo och Sony har Ratchet & Clank. Det är ingen hemlighet att exklusiva spel är ett av de största säljargumenten och hittills har bara Nokia haft Ashen att visa upp. Nu är det slut med det.
Nokias storsatsning heter Pathway to Glory och är ett realtidsstrategispel i miniformat. Utvecklaren Redlynx kommer från Finland och har likt Nokia kontor i Helsingfors, vilket förmodligen var en fördel under utvecklandet. De satsade inte på att göra ett litet spel, utan på att göra ett stort spel i litet format. De arbetade med ett team bestående av lika många personer som i utvecklandet av ett vanligt konsolspel, de ville inte pruta på något bara för att formatet är litet och mer förlåtande. Allt är framtaget på traditionellt vis. De har besökt de verkliga platserna som finns i spelet och återskapat hur det såg ut när slagen ägde rum där, de har fotograferat över 100 finska soldater som lånar sina utseenden till spelets karaktärer. Det jag vill säga med allt detta är att de har lagt ner ett imponerande arbete med spelet och det är värt en eloge.
Som jag nämnde är måna av platserna är baserade på verkliga händelser så som Sicilien och Normandy. Detaljrikedomen är imponerande på ett så pass litet format och grafiken är väldigt snygg på ett mörkt och dystert sätt allt som oftast. Spelkontrollen är lätt då det finns så många knappar på N-gagetelefonen. Lär man sig bara dem, vilket man får hjälp med genom frekventa tips initialt, går det snabbt att kontrollera soldaterna. Man kan i princip spela genom att bara trycka på tangent nummer fem om man känner för det, men det är begränsar upplevelsen tycker jag.
Att spela själv är kul och fungerar väldigt bra, det är den typen av spel som inte kräver konstant uppmärksamhet – måste man titta upp för att se så att man inte missar sin hållplats är det bara att göra det. Det beror inte på att spelet är långsamt, utan på att det är turbaserat. Man flyttar sina trupper, sedan är det datorns tur och inget har en maxtid.
Eftersom N-Gage är försedd med GPRS och Bluetooth kan man spela med andra PTG-ägare. Väljer man att göra det via GPRS finns inga begränsningar, förutom att GPRS måste vara utbyggt där man befinner sig och den sannolikheten är stor. Då är det bara att spela mot andra världen över. Tyvärr kostar det att använda GPRS och det kan vara bra att hålla koll på hur mycket man har spelat. Pris varierar upp till vilken telefonoperatör du använder. Förhoppningsvis kommer flatrate snart och då kan man använda hur mycket man vill för ett fast pris per månad. Uppkopplingen fungerar bra, men som med alla kommunikation kan det uppstå problem och ibland tappar man helt enkelt uppkopplingen. Lika surt varje gång, men det är problemet när man rör sig och kopplingspunkternas tillgänglighet varierar.
Man kan även spela via Bluetooth. Då måste man ha sina medspelare i närheten då Bluetooth inte har någon längre räckvidd. Att spela via Bluetooth är gratis och fungerar problemfritt då det bara handlar om överföring mellan telefon till telefon utan att slussas via master och så vidare. Totalt kan upp till sex personer spela via GPRS eller Bluetoooth mot varandra.
Nu har jag målat upp PTG ganska ordentligt och det med all rätt sett med N-Gage-ögon. Spelet är unikt till ett så litet format. Ett RTS-spel med så hög detaljrikedom och spelbarhet är imponerande på en bärbar spelenhet. Jämför man med pc-spel, vilket är naturligt då det handlar om spelupplevelsen inte om vilka begränsningar som finns, kan man konstatera att PTG inte har något som inte redan finns. På rak arm kan jag tänka på flera spel som jag hellre spelar i genren, men inget av dem kan jag ta med mig på buss 595.
Pathway to Glory är det bästa spelet hittills till N-gage och N-gageägande fans av RTS-genren kommer att jubla.