Jason Rubin och hans merry men är tillbaka med en helt ny produkt.
För ett gäng med år sedan intervjuade jag Jason Rubin om det kommande Playstation-spelet Crash Bandicoot. Han berättade hur företaget Naughty Dog kommit till och hur Tawna var baserad på Pamela Anderson. Crash blev som alla vet en succé och efter otaliga uppföljare verkade det som om Naughty Dog aldrig skulle göra annat än Crash-spel. Det har det blivit ändring på och det är väl en himla tur, för medan Crash harvar på utan större förbättringar, har Naughty Dog varit kreativa och kommit fram med karaktärerna Jak och Daxter.
Jak är den tystlåtna hjälten och Daxter är den konstant surrade bifiguren. Daxter påminner enormt om Timon från Lejonkungen och är en jordekorre eller nåt liknande, men det är han på grund av att han har blivit förvandlad – något som han inte alls gillar. Daxter sitter på Jaks axlar, likt Banjo Kazooie till Nintendo från Rare, och tillsammans bildar de en dynamisk duo.
Spelet är i 3D och man kan röra sig helt fritt. Varje område man besöker har ett antal uppdrag, dessa kan man ta var för sig eller alla på en gång. Man får till exempel ett uppdrag som består i att fånga en musa, men innan man börjar jakten går man in till fler karaktärer och kollar om de har nåt uppdrag – vilket de ofta har. Det gör att man kan samla på sig flera uppdrag och utföra dem samtidigt.
Alla uppdragen har en sak gemensamt, de går ut på att samla ihop energiceller, så kallade Power Cells, vilka används till att driva olika maskiner och så vidare. Vissa av energicellerna får Jak och Daxter själva trixa fram genom att lösa mysterier och så vidare, andra kan de byta mot ett slags rött ägg de plockar upp på sina uppdrag. Standardsumman är 90 ägg mot en energicell. Uppdragens svårighet varierar, att samla in en hjord kor är enkelt, medan att spöa ett jättemonster som kastar eldbollar i samma storlek som liten lastbil är lite mer trubbel. Längs vägen på alla uppdrag finns olika miniuppdrag, det är att lokalisera en slags hjälphelikopter som blivit instängd i en låda, samla ägg eller deltaga i en tävling på tid och så vidare.
Längs vägen kan Jak och Daxter använda sig av olika färdmedel, man kan till exempel låna en fiskares båt och flyga med en energicelldriven flygfarkost. Alla farkoster fyller sin funktion, till exempel fiskebåten hjälper dig att förflytta dig mellan spelets öar.
Till sin hjälp, om man kan kalla det hjälp, har Jak och Daxter en skum professor och hans teknikfreak till dotter. Professorn ger dig uppdrag och trakasserar Daxter för hans nya utseende med mera. Dottern berättar om tekniksaker och vad Jak och Daxter ska göra för att kunna använda dem. Daxter försöker även flirta in sig hos dottern, men med sin ofrivilliga jordekorre-look är det slösad tid.
När hjältarna lyckas få en energicell, då bjuder de på vinstposer i klass med alla fotbollsgester som är så vanliga nu för tiden. De spänner sina muskler, sträcker sig åt olika håll och så vidare – riktigt kul faktiskt. Eftersom Jak inte säger nåt, kompenserar Daxter honom och pratar sju stugor fulla. Ofta är han kaxig om sina hjältedåd, hur Jak är hans side-kick och att han vill vara snäll och låta Jak göra uppdraget själv så att han ska få lite bättre självförtroende. Naturligtvis är det tvärt om och Daxter vill stanna på säkert avstånd från faran. Daxter gör mycket för spelet, han är den största behållningen bland karaktärerna.
Många undrar hur Jak and Daxter står sig mot Mario och Crash. Den senare är naturligtvis distanserad, annars skulle Naughty Dog få skämmas som en hund. Mario är kungen i genren och Mario som karaktär gör mycket för ett spel. Det som hör till saken är att Mario har gjort allt för länge sedan och är kopierad in i minsta detalj av olika spelmakare. Om man ställer Mario 64 bredvid Jak and Daxter – och blundar för karaktärernas olika status – är spelen jämspelta. Skillnaden är som sagt att Mario funnits ute i flera år och att Jak and Daxter använder sig av en plattform som är tekniskt mycket mer avancerad än Nintendo 64:an. Trots det är de totalt jämställda, vilket understryker hur bra Mario 64 verkligen är och hur innovativ Shigeru Miyamoto är, men det förklarar även klassen på Jak and Daxter.
För att knyta ihop säcken. Jak and Daxter är ett enormt bra plattformsspel som är ett måste för alla som gillar den genren och äger en Playstation 2. Gillar man äventyr, för 3D-plattformsspel tenderar att luta åt det hållet, är det också ett klockrent köp. I juletider är det faktiskt få spel som lyser starkare på spelhimlen – frågan är om inte Jak and Daxter kan leda vägen till Betlehem?