Gylt

Smygande, skräck och smygande skräck. Gylt tar upp allvarliga ämnen men blir aldrig riktigt läskigt.

Efter en tid som exklusivitet på Googles numera nedlagda spelservice Stadia finns nu Gylt till fler format. Studion bakom spelet är Tequila Works som också ligger bakom det vackra Rime – ett av mina absoluta favoritspel. Precis som i Rime är huvudpersonen ett ensamt och utsatt barn och det är allvarliga ämnen som behandlas. Rimes stillsamma utforskande har dock ersatts av skräck, monster och en berättelse om mobbning.

Spelet inleds med att flickan Sally letar efter sin försvunna kusin. Efter att ha blivit jagad av ett gäng mobbare hamnar Sally i en märklig och förvriden version av hemstaden där alla människor är försvunna och monster rör sig på gatorna. Sally ser en glimt av kusinen Emily i skolans fönster och ger sig in där för att finna och rädda henne.

Merparten av spelet utspelas i skolan där man ägnar sig åt att smyga förbi monster, lösa pussel, strida mot monster med hjälp av en ficklampa och senare en brandsläckare. Berättelsen är sympatisk om än förutsägbar. Men särskilt läskigt eller engagerande blir det aldrig. Det är svårt att säga om det beror på den tecknade lite barnsliga stilen, bristen på överraskningar i berättelsen eller något annat. Svårighetsgraden är dessutom ganska låg.

Spelet är långt ifrån lika bra som Rime, men som skräckspel för något yngre spelare eller nybörjare i genren kan det nog vara något. Det ska ändå bli kul att se vad Tequila Works hittar på i sitt nästa spel, Song of Nunu: A League of Legends Story, som ska släppas senare i år.