Spelets yta är stor och man kan lägga upp sina aktiviteter lite som man vill. Självklart gäller det att följa manus, men känner man för att dra in lite extra pengar – som man kan spendera på att uppgradera vapen med mera – kan man agera prisjägare, valla kor eller varför inte hacka guld eller spela poker. Eftersom spelytan är så stor kan man rida, eller gå om man mot förmodan skulle känna för det, lite som man vill. Man skulle kunna säga att det är lite som en västernvariant av Grand Theft Auto. Även här kan man köra över gångtrafikanter, men nu med sin häst.
Eftersom det är ett västernspel är vapenarsenalen bestående av för tiden korrekta vapen. White får dock även vapen tillhörande indianerna, så som pilbåge och tomahawks. Indianerna är till att börja inte de vänligast sinnade, men som alltid är det den vita mannens storhetsvansinne som är roten till det onda, inte indianernas spirituella natur. Men jag ska inte säga mer om handlingen, det får ni spela er fram till.
Upplägget är genomtänkt och underhållande. Jag har en förkärlek för västerntemat och tycker det är en bra grund för ett spel. Det är en speciell tid, då man i princip kunde skjuta en person bara för att denne irriterade en och så var det inte mer med det. När man befinner sig i de olika ständerna, här finns bland annat Dodge City, kan man ta tag i en person och sedan bara avsluta dennes liv och fortsätta som om ingenting hänt.
Kontrollen är det största problemet och det är ingen nyhet för Sony PSP, det är svårt att sköta karaktärerna med bara en analog spak. Eftersom jag spelat alla versioner som finns irriterar det här en hel del, men det är en sak man kommer över – även om irritationen blossar upp här och där.
För att göra upplevelsen av Gun lite bättre har Neversoft och dess ägare Activision inte snålat med att hyra in skådepelare för att göra röster till spelets karaktärer. Lance Henriksen, Ron Perlman, Tom Skerritt och Kris Kristofersson är bara några av de som återfinns i eftertexterna.
Gun är inte ett måste i spelsamlingen, men det är fortfarande ett okej spel – även om det är det sämsta av de versioner som finns ute. Det går ganska snabbt att klara av och det är ju som alla vet både på gott och ont. I det här fallet hade jag lätt kunnat ha några timmar till utan att uppfatta det som repetitivt.