Bortsett de fem ackordknapparna och en klappa som ska symbolisera att man slår på strängarna finns även en svajarm för att kontrollera pitch/vibrato och ett litet gyroskop som håller reda på vilken vinkel man håller gitarren i. Allt eftersom man blir bättre på spelet lär man sig utnyttja fler och fler av dessa funktioner, samt mer avancerade tekniker som för riktiga musiker kända hammer-ons och pull-offs. Guitar Hero-kontrollen får även den mest musikaliskt handikappade att känna sig som Jimi Hendrix.
Är man istället van vid det ursprungliga Guitar Hero så bidrar tvåan med vad man behöver allra mest – nya låtar. Precis som i föregångaren så är det en solid bit rockhistoria som presenteras och många kända namn finns med – Iron Maiden, Alice Cooper, Rolling Stones, Van Halen med flera. You name it, they’ve got it. Däremot är det sällan bandens mer kända låtar som dyker upp vilket är lite av en besvikelse. Jag hade hoppats på lite mer den här gången när de nu hade Activisions lite fetare plånbok i bakfickan.
Den andra riktigt stora förändringen från ettan är träningsläget. Du minns säkert hur du var tvungen att nöta dig igenom en hel låt varje gång du ville öva på det där 30-sekunderssolot som alltid knäckte dig? Den huvudvärken slipper du i Guitar Hero II, i det nya träningsläget är alla låtar uppdelade i flera olika avsnitt. Dessutom kan man välja att spela dem extra långsamt, vilket är ganska bekvämt när man börjar komma upp till de högre nivåerna och de färgade notknapparna annars blixtrar förbi som i ett kaleidoskop på speed.
Att spelet rent allmänt har blivit både giftigare (treknapparsackord) och smidigare – vettigare (hammer-ons och pull-offs) är liksom det kooperativa flerspelarläget bara en bonus i sammanhanget. Även du som bara sitter på första Guitar Hero har all anledning i världen att införskaffa uppföljaren – förutsatt att du gillade del ett förstås. Men det gör ju typ alla.
De som redan sitter på Guitar Hero II till Playstation 2 då? De har ett lite svårare val. Xbox 360-versionen är tveklöst den bästa varianten av spelet men skillnaderna dem emellan är inte enorma i dagsläget. Man får förstås en flashig ny gitarr att ersätta sin gamla Gibson SG med men det är mer kosmetika än något annat. Den Särskilt som det inte finns någon trådlös gitarr till Xbox 360, vilket är lite underligt när det alternativet funnits ett bra tag till gamla Playstation 2.
Mer intressant är i så fall den Xbox 360-typiska funktionaliteten. Onlinetopplistor är förstås som gjort för ett poängjagarspel som Guitar Hero och agerar som en extra morot när det kommer till att förbättra sina rekord. Samma sak med achievements, vissa måste man vara en riktig gitarrgud för att kunna försöka sig på. Båda hjälper till att förhöja livslängden på ett redan från början ståndaktigt spel.
En annan skillnad från Playstation 2-versionen är de tio exklusiva extralåtarna och ingen säger väl nej till Pearl Jam eller Deep Purple? Apropå musiklistan har det ju utlovats nedladdningsbara sånger via Live Marketplace, vilket fäller avgörandet för min del i alla fall. Får man tro utgivarna Red Octane borde det börja trilla ned spår från ursprungliga Guitar Hero redan om någon vecka och jag tror att vi alla håller tummarna för helt nya låtar i framtiden. Ett à la carte-upplägg passar ju verkligen i ett musikspel även om risken förstås finns att de prissätter extramaterialet alldeles för girigt.
Gillar man musikspel, hårdrock eller helt enkelt tidigare Guitar Hero-spel lär man bli nöjd med Guitar Hero II. Detta är den definitiva versionen av spelet som har alla förutsättningar att bara bli bättre. Ingen förfest är komplett utan Guitar Hero II.