Goldeneye är en speltitel som får måna att minnas sin Nintendo 64 med glädje. Det var ett av spelen som gjorde den maskinen så att säga, precis som Halo nu gör Xbox. Jag var en gång i tiden med i något som kan liknas med ett inofficiellt SM i Goldeneye. Inga spelare av rang var med, utan bara spelpress och återförsäljare. Trots att jag inte spelat spelet på ett antal månader blev jag tvåa efter en viss Martin Johansson. Jag frågade Martin, då jag inte spelat spelet i flerspelarläge tidigare, om det var någon mening med att hämta skölden, han svarade med att det inte var det då det tog för lång tid. Jag litade på honom, men det var en felaktig handling av mig då han sedan kutade ner till skölden och vann tävlingen med en poäng över mig just på grund av att han tålde fler kulor. Nu har han en guldfärgad kontroll hemma, men inte fan hittar man någon pokal i fairplay hemma hos honom.

Med viss glädje kunde jag konstatera att det kommer ett nytt Goldeneye, men var givetvis skeptisk till att det kommer att kunna leva upp till vad jag själv har i ganska färskt minne av originalet. Oftast blir saker bättre i ens minne än de vare på riktigt, lyssna bara på musik som du vet att du gillar och fundera på om de låter lika bra som du minns. Själv kollade jag nyligen på tv-serien V och insåg att den var rutten – jag minns den som bland det bästa jag sett på tv. Tillbaka till spelet.

Jag kastade in Goldeneye Rogue Agent i min Playstation 2 och började spela så snart intron och så vidare gav mig möjligheten. Jag började springa omkring med en pistol, sköt någon och plockade upp en till och sprang vidare för att skjuta ännu fler fienden. Desto längre jag spelade fylldes jag med känslan av tomhet, det för att jag inte blev engagerad i spelet. Kontrollen är ganska fladdring och de som springer upp för att skjuta dig är allt som oftast en munsbit för min karaktär. Förresten, min karaktär har en historia. Det är inte Bond det handlar om, utan det är en annan agent som fått kicken från den brittiska underrättelsetjänsten och rekryterats av den elaka sidan om man nu kan kalla den för det. Man är alltså en skurk och det kan vara betydligt roligare än att spela god – det vet alla vi fans av GTA-spelen.

I dagsläget finns så många spel i förstapersonsgenren som är bra att det är svårt att konkurrera, behöver jag säga mer än Halo 2? Men det finns även Sonys hallyckade försök vid namn Killzone, plus alla Rainbow Six och Ghost Recon. Ja, det finns uppsjöar av bra förstapersonsspel och de allra flesta av dessa är bättre än Goldeneye Rogue Agent. Ni förstår själv var jag är på väg med detta, köp något annat förstapersonsspel kort och gott.