God of War är tillbaka med en annan mytologi, förändrad spelstil och en ny emotionell kärna som berör överraskande mycket.
Det börjar med en begravning av en kvinna som vi spelare inte känner, men hon var definitivt nära Kratos och sonen Atreus.
Hennes sista önskan var att få sin aska utströdd på toppen av ett särskilt berg. Tyvärr hinner han inte förbereda sonen inför den tuffa resan då en okänd man sänd av Oden knackar på deras pittoreska timmerstuga och kräver svar på svåra frågor. Kratos litar inte på gudar – det förstår alla som spelat den tidigare trilogin – resan börjar därför oplanerat och vi får ägna bergsbestigningen åt att utforska relationerna, lära oss om världen och dess nya gudar.
Kreativ design tar bort linjära känslan
Spelvärlden är stor och delar av den är linjära, men det finns ytor som öppnar upp vidderna ordentligt och kan utforskas i lugn takt. Överallt finns det små hemligheter och listiga pussel att lösa. Designen är riktigt påhittig, speciellt när man tänker på faktumet att spelet inte har en dedikerad hoppknapp. Belöningarna är också de värdefulla.
Midgård är fullt av monster, troll, häxor och andra människor som vill en illa – till sin hjälp har Kratos sin yxa. Den korta räckvidden tvingar en nära fienderna vilket i sig ökar kravet på att parera och blocka attacker. Allt är lite långsammare och intimare, men utmaningen har knappast reducerats. Fem fiender är numera nästan överväldigande då det enkelt kunde vara det tredubbla i tidigare spel.
Batman har Robin, Kratos har Atreus
Atreus hjälper också till med sin pilbåge och kniv. Han finns till hands under striderna och i takt med att Kratos lär honom saker om jakt och strid får han fler färdigheter. Båda två har vapen och utrustning som kan uppgraderas hos två säregna dvärgar mot material man hittar runt om i världen. Erfarenhetspoäng belönas man med efter strider och avklarade sidouppdrag, dessa kan användas för att låsa upp nya attackkombinationer och förmågor.
Kratos och Atreus relation prövas under spelets gång och i takt med att de blir bättre att slåss ihop får vi veta mer om hur de ser på världen och vad de kan lära varandra. Handling och spelmekanik vävs sammans på ett vackert sätt och det göra hela upplevelsen väldigt unik och gripande.
Så in i Norden
God of War ser helt fantastiskt ut, den fornnordiska känslan fångas extremt väl och allt från skogsmiljön till runskriften är otroligt detaljerad och får särskilt oss i Norden att känna oss som hemma.
En fantastisk spelupplevelse
Att Kratos överlevde slutet av God of War III kan vi alla tacka de stackars Olympiska gudarna för. Denna fortsättning banar ny mark för interaktivt historieberättande och ger vår sargade hjälte Kratos fler dimensioner än ilska och raseri. En enastående fortsättning på en redan älskad spelserie.