I dessa spelgenerationsskiftande tider kan man lätt glömma bort att även äldre spelkonsoler kan leverera fantastiska spelupplevelser.
Handlingen i Final Fantasy 12 börjar i stora drag med ett krig mellan Ivalice två rivaliserande stormakter. Som spelare får man anta rollen som en ung, föräldralös och fattig rebellpojke vid namn Vaan som är trött på hur kriget behandlar honom och hans folk. Han gör vad han kan för att sätta sig emot stormakternas orättvisor. Efter ett försök att stjäla värdesaker från ett palats träffar Vaan på två luftpirater som även de spelar en viktig roll i spelet. Handlingen utvecklas senare på bästa rollspelssätt till en episk saga fylld med intriger, mod, tragedier, överraskningar och spänning.
De dataanimerade mellansekvenserna i spelet är som väntat enormt välgjorda men även spelets vanligare mellansekvenser som utspelar sig i spelets realtidsgrafik lyser med sällan skådad kvalitet och inlevelse. Mycket av handlingens slagkraft kommer från spelets dialog och de otroligt skickliga och passande röstskådespelarna bakom dem. De övriga ljuden och musikstycken i spelet håller nästintill samma höga klass som rösterna och har du spelat något tidigare Final Fantasy-spel så kommer du definitivt att känna igen dig på vissa håll.
Ett rollspel bygger mer på handling, musik och dialog än vad andra spelgenrer gör men vad som ändå alltid är viktigast är spelkänslan. Final Fantasy 12 ändrar en hel del av det klassiska spelupplägg som man vant sig i de tidigare elva delarna av spelserien. Men som tur är så lyckas det ändå fortfarande med att behålla den speciella känslan att man spelar ett Final Fantasy-spel. När man rör sig i spelvärlden så blir man inte längre plötsligt slumpmässigt avbruten av en osynlig fiende som tar spelaren till en helt skild stridsbaserad spelskärm. Istället så ser man nu sina fiender och annat i spelvärlden helt öppet på samma sätt som man till exempel ser figurer man kan prata med i städer. När man blir attackerad eller går till attack mot en fiende så går man steglöst in i ett textbaserat stridsläge medan man fortfarande kan röra sig fritt i spelvärlden. Man väljer sin handling i textmenyn och väntar sedan på att en mätare ska bli full för att få sin handling utövad. Hur man rör sig under tiden mätarna rör på sig är oftast mindre viktigt men att det överhuvudtaget går att röra på sig ger spelet en mer levande och mindre stel känsla.
En annan av spelets stora stridsnyheter är att du inte längre behöver styra dina stridskamrater utan kan ge dem förutbestämda ageringsmönster genom ett väldigt välgjort strategiskt system kallat Gambit. Med Gambitsystemet så kan man välja i vilken ordning och situation sina karaktärer ska agera så som att de ska hela Vaan om ditt liv går under trettioprocent. Man kan dock, och kommer att behöva, ta helt fri kontroll över sina karaktärer när de inställda planeringarna inte räcker fullt ut. Detta nya stridssystem behåller den populära textbaserade Final Fantasy-känslan och känns på samma gång både djupare, roligare och mer realistisk. Varje nytt Final Fantasy-spel har ett eget system för att hantera utvecklingen av de spelbara karaktärernas färdigheter och i Final Fantasy 12 så baseras det på något som kallas licenser. Varje gång man dödar en fiende, lätt eller svår, så får man, förutom varierande erfarenhetspoäng, även en licenspoäng till var och en av sina lagkamrater. Dessa licenspoäng använder man sedan för att köpa färdigheter så som diverse magier, stridstekniker och möjligheten att bära särskilda rustningar eller vapen. Licenssystemet är inte det bästa erfarenhetssystemet i spelserien men är annorlunda och fungerar bra.
Grafiken i Final Fantasy 12 är väldigt detaljerad och storslagen och flyter på riktigt bra med minimala laddningstider. Med andra ord så pressar spelet konsolen till sitt yttersta, men eftersom konsolens tekniska kapacitet redan pressats i andra tidigare spel så känner jag mig egentligen mer nöjd än imponerad av spelets grafik och effekter. Vad som däremot imponerar stort är den underbara karaktärsdesignen och den till överlag sköna stämningen i spelet. De olika raserna från Final Fantasy Tactics Advance gör sig betydligt mer rättvisa i 3D och precis som i de flesta Disney-filmer så lyser spelets sidokaraktärer starkast så som de prisjagande reptilerna och de mäktiga domarna som påminner både om Darth Vader från Stjärnornas Krig och Lord Sauron från Sagan om Ringen.
Om du vill ha en anledning att inte ge dig in i nästa spelgeneration ännu så har du den här. Final Fantasy 12 är en sista svansång för en konsol som väldigt snart kommer att komma i skymundan av sin tekniskt överlägsna del tre. Så glöm HD-grafik och rörelsekänsliga spelkontroller för en stund och dröm dig bort till vackra Ivalices magiska värld. Det här är den gånga spelgenerationen i sitt esse, ta vara på det.