Text: Caracarn.
Alla som sett Star Wars kommer genast att känna igen sig i detta spel – inte på grund av miljön eller karaktärerna, utan på grund av de vapen man slåss med. Eve of Extinction utspelar sig i en dyster framtidsmiljö. Man spelar som Josh, en vanlig arbetare på jätteföretaget Wisdom – ett företag som i hemlighet forskar fram nya tekniska vapen för att ta över världen. Josh och hans flickvän Eliel, som även hon arbetar på Wisdom, kommer på företagets hemska planen och försöker fly. Eliel blir olyckligtvis tillfångatagen och hennes själ kapslas in i det senaste vapnet – E.O.E. också känt som Eve of Extinction. Josh tar med sig vapnet och flyr ut i staden för att besegra Wisdom.
Eve of Extinction är ett actionspel där man rör sig mellan olika miljöer och slåss med diverse fiender, men spelet innehåller även en del plattformshoppande – det finns stadsområden där du ibland måste ta dig upp på hustaken och även hoppa mellan dem. För det mesta rör det sig dock om att svinga sitt vapen mot allt som kommer i din väg. Motståndarna är till en början ganska menlösa och faller till marken efter några träffar men de blir svårare och svårare. Variationen på fiender är dock inte så stor och de flesta ser ganska gråa och trista ut.
Vad det gäller vapnen så har man två från början. Dels har man ett svärd som påminner mer än lovligt om lasersvärden från Star Wars – och låter dessutom likadant! Dels så finns en lysande blå stav som också den påminner om ett lasersvärd – närmare bestämt det som Darth Maul använder, det är bara färgen som inte stämmer. Senare under spelets gång så får man tag på fler vapen, till exempel armborst och ett svärd som kan stanna tiden. Man kan när som helst byta vapen och byter man mitt i en kombination så blir den extra kraftfull. Det finns så kallade Seeds, frön på svenska, utplacerade på banorna och om man plockar tillräckligt många sådana så får man göra en extra kraftfull attack som utförs genom att föra styrkrysset efter ett speciellt mönster.
Grafiken i spelet är bra och flyter överlag på helt okej, den utmärker sig dock inte speciellt mycket då det mesta består av olika grå nyanser. Vad det gäller ljudet så kan man nog säga samma sak – grått och trist.
Det jag störde mig mest på i spelet är kameran som har en tendens att hela tiden vara på fel ställe. Det är till exempel inte så kul att springa in i en hord med fiender medan kameran bestämmer sig för att filma ditt ansikte istället för den annalkande faran. Det hela löses genom att man får styra kameran själv hela tiden – vilket inte är så roligt i längden.
Överlag så känns hela spelet rätt okej, varken bättre eller sämre. Det är ganska roligt att svinga sitt lasersvärd, grafiken är ganska bra, det är ganska roligt att hoppa mellan hustaken. Det är ingenting som gör att man riktigt känner pirret i magen och tänker ”wow, häftigt”. Det är dock inte ofta som man får använda sin flickvän som slagträ i ett spel, vilket kanske kan ses som ett plus (?). Om man är ute efter ett spel att spendera kanske 10 timmar på så kan det här kanske vara något då det inte är dåligt – det är bara inte bra heller.