Text: Tobias
Shadow hearts är ett rollspel som utspelar sig under den senare delen av 1800-talets Asien och Europa, detta märks dock ganska sällan då spelets miljöer oftast är en blandning av sciencefiction och fantasy – bortsett från inne i städerna där det faktiskt ser ut som 1800-tal. I spelets början befinner man sig på ett tåg och kontrollerar en karaktär med benämningen ”Rude Hero” (ungefär; ohövlig hjälte), han har fått för sig att han av ödet fått uppgiften att rädda en flicka som blivit kidnappad och nu befinner sig på tåget. Han hittar flickan och räddar henne efter att ha besegrat en mystisk herre som kallar sig för Roger Bacon. Rude Hero och flickan som kort och gott kallas för ”Girl in Danger” börjar samtala och flyr sedan från tåget tillsammans, en bit senare in i spelet får man reda på deras riktiga namn – Yuri och Alice. De nyfunna vännerna springer efter en stund in i Zhuzhen, som hjälper dem med lite problem de stöter på men så småningom dras hjältarna in i en härva av psykotiska personer med storhetsvansinne som alla tycks vilja förstöra världen, i bakgrunden finns också hela tiden den mystiske mannen – Roger Bacon och man blir mer och mer nyfiken på vad han egentligen har med saker och ting att göra.
Inspirationskällorna till Shadow Hearts märks ganska tydligt – det använder sig av ett liknande system som till exempel Final Fantasy-serien. Striderna fungerar på det vanliga sättet – dina karaktärer står på ena sidan och fienderna på den andra, du ger sedan en av dina kämpar en order och han/hon hoppar fram till fienden och uträttar det som du vill ha gjort. När man ska förflytta sig mellan de olika platserna i spelet använder man en världskarta men till skillnad från många andra spel så promenerar man inte från punkt A till punkt B, utan väljer helt enkelt vart man ska – sen är man där på nolltid. Något som skiljer Shadow Hearts från mängden är dock en liten detalj som kallas för ”Judgement Ring”, denna används till det mesta – allt ifrån att åsamka fysiska skada och kasta besvärjelser till att bryta upp dörrar och pruta ner priser.
Judgement Ring
Jedgment Ring är en av spelets detaljer som gör det lite annorlunda från resten i samma genre, det är en form av cirkulär platta som används lite här och var i spelet – dock huvudsakligen i strider. När man till exempel vill anfalla en fiende vissas den cirkel, i cirkeln finns ett varierande antal färgade fält – för vanliga fysiska attacker är det dock alltid tre fält. När man valt attack så börjar en slags visare rotera i cirkeln och man ska då trycka på ”X”-knappen en gång inom varje fält – ju närmare slutet på fältet man träffar desto bättre effekt får det man försökte göra. Det finns även mot slutet av en del fält ett blått, väldigt smalt fält – träffar man där räknas handlingen som ”perfekt” och får ännu bättre effekt. När man kastar besvärjelser och använder andra typer av specialförmågor krävs det att man träffar varje fält men däremot räcker det med att man träffar det första vid ”vanliga” anfall – träffar man även de andra genererar det i att din karaktär slår fler gånger på sin motståndare. Judgement Ring används som tidigare nämnt till det mesta: anfall, besvärjelser, när du ska använda föremål i strider, när du köpslår med handelsmän, spelar lotto och mycket mer.
Shadow Hearts är ett väldigt genomarbetat och välgjort äventyr, handlingen i spelet når på sina ställen samma känslosamma styrka som Squares rollspel är kända för. Hela äventyret genomsyras dessutom av en väldigt mörk och dyster atmosfär vilket jag personligen tycker är väldigt bra – på sina håll blir det till och med nästan lite otäckt. Samtliga huvudpersoner har väldigt starka personligheter, det märks tydligt vilka känslosamma band som finns mellan dem och i synnerhet Yuri tenderar att skämta om minst sagt sjuka saker. Många av huvudpersonerna har dessutom en eller flera mörka hemligheter som avslöjas för eller senare och det är mer än en gång man får en så kallad ”wow”-upplevelse.
Shadow hearts har väldigt stämningsfull musik, den varieras beroende på vart du är och vad som händer – jag kan ärligt talat inte komma på ett enda ställe där inte musiken är som klippt och skuren för den specifika situationen. Likaså är grafiken av hög klass, karaktärerna är snyggt animerade och så är även specialeffekterna i striderna – det enda man kan ifrågasätta är egentligen den lite skumma designen på många av de monster man tvingas konfrontera.
Karaktärerna
- Yuri, spelets huvudperson, är en så kallad Harmonixer – en människa med demoniska krafter. Dessa krafter låter Yuri förvandla sig till kraftfulla demoner och andra övernaturliga väsen, denna kraft kallas i spelet för ”fusion” och gör tveklöst Yuri till spelets kraftfullaste karaktär – de tämligen mäktiga krafterna gick i arv från Yuris far som var en general i den Japanska armén, Yuri tror nu att hans fars ande förföljer honom och är ute efter hans själ. Yuris vapen består av knogjärn eller klor som han monterar på underarmarna.
- Alice Elliot är någon form av prästinna och kan med hjälp av heliga böner hela sina vänner och även i viss mån skada fiender. Hon slåss med en bok (?) – ja, hon slår faktiskt bokstavligen fienderna med böcker.
- Zhuzhen är spelets magiker men arbetar även som exorcist, han kan kasta kraftfulla besvärjelser som både skadar fienderna och förbättrar sina vänners stridskapacitet och besitter dessutom en begränsad förmåga att kasta helande besvärjelser. Zhuzhen slåss med en stav när han inte väver besvärjelser.
- Margrete är en spion eller agent som kommer från USA, hon slåss med olika former av pistoler och gevär men kan även fixa minst sagt snabba leveranser på kraftfullare vapen såsom handgranater och prickskyttegevär.
- Keith Valentine genomsyras liksom Yuri av mörka krafter men en helt annan typ av sådana – han är nämligen vampyr. Keith kan till exempel suga sina fienders blod för att läka sig själv eller frambringa stora svärmar av fladdermöss som äter sig mätta på den drabbade. Hans vapen är ett långt och smalt duellsvärd som han kan vifta med ruskigt snabbt.
- Halley kommer från London, han är ledare för ett ungdomsgäng i den stora stadens slumkvarter och slåss med en slangbella. Halleys mor blev anklagad för häxeri när han var liten och har fört vidare några krafter till sin son, han kan både hela och skada med sina krafter.Shadow hearts bjuder på mycket nöje, med sina 20-30 timmar speltid kan man nog säga att det har en normal speltid – för rollspel vill säga. Det finns ärligt talat inte alls mycket negativt att säga om spelet, det är ett underbart rollspel som håller mycket hög standard rakt igenom. Jag måste dock säga att det är lite synd att Shadow Hearts släpps nu i samma veva som Final Fantasy X, risken är då ganska stor att det hamnar i skuggan av Squares storslagna äventyr – för att sedan glömmas bort. Jag hoppas verkligen inte detta händer utan att alla rollspelare där ute tar sig tid att ta till sig detta spel, bara man kommer in i det och vant sig vid det lite udda upplägget så är det underbart från början till slut.