Visste du att...
8.5

Desperados III

Desperados III

Desperados III är ett av spelen jag personligen sett fram emot länge. På förra årets E3-mässa, det vill säga 2019, fanns det spelbart och jag spenderade på tok för länge i montern då jag gav mig sjutton på att klara demot. Jag tror jag blev en avskriven inventarier innan jag var klar.

Vilda västern
Nu har Desperados III landat i min konsol och det är äntligen tid att börja spela på riktigt. Allt håller självklart ett vilda västerntema och till och med THQ Nordics logga har fått en cowboy-touch. För de som inte är tjenis med spelserien så utspelar den sig i USA under vilda västerneran och man kontrollerar ett antal karaktärer samtidigt. Alla karaktärerna har unika vapen och egenskaper som de kan använda för att lyckas med diverse problem och kan även göra saker tillsammans med sina ofta komplimenterande förmågor.

John Cooper
Handlingen i det tredje spelet kretsar kring John Cooper och börjar när han är liten pojk för att sedan förflytta sig till nutid när han är en fullbordad cowboy. Det är en händelse i hans unga år som är grunden för spelets handling och längs vägen träffar han diverse karaktärer som hjälper honom nå målet. Den enda bekanta för Cooper är Hector Mendoza och hur de lärde känna varandra förklaras under spelets gång.

När man startar spelet första gången får man välja svårighetsgrad och då jag var bestämd på att klara spelet tog jag den lättaste, men de har varit trevliga och förklarar att det är för de som är nya till genren eller inte har spelet sådana typer av spel på länge. Och det var ett tag sedan jag gjorde det, så det kändes bättre att inte välja normala nivån. Men ärligt talat var det nog svårt ibland och i en annan nivå vete sjutton om jag klarat spelet.

Man ser allt snett uppifrån och kameran kan vridas och zoomas in. Initialt tyckte jag att kameran var irriterande då den inte är centrerad på karaktären och man kan styra den lite som man vill. Jag lyckades vid en massa tillfällen styra karaktären och kameran åt olika håll, vilket ofta ställde till det. Men man vänjer sig och sedan känns det självklart. Utöver det kan man även centrera kameran, men det visade sig vara sämre och det använde jag i princip aldrig.

Smyger sig fram
Alla karaktärerna gör allt som oftast bäst i att smyga sig fram. Alla typer av attacker på fienden som inte är högljudda är också att rekommendera. Så snart du gjort fienden varse om din existens kommer det en uppsjö av vakter som letar en stund innan de ger upp. Efter att ett larm gått stannar ofta några vakter kvar och gör det lite svårare. Tanken är att man ska ta sig igenom situation utan att alarmera vakterna, men det har jag lyckats göra ett antal gånger som i sin tur lett till att jag eliminerat alla fienden en efter en för att komma vidare. I princip har jag eliminerat en eller ett par fiender som någon ser och skickar ut vakterna, sedan gjort samma sak igen och igen. Det blir inte någon bra sluttid, men nivån blir i alla fall avklarad. De små vinsterna måste firas också.

Huvudpersonerna
Coopers främsta vapen är hans kniv som han kan kasta ljudlöst på fienden, men han har även två pistoler som kan avfyras samtidigt för att ta ut två fiender. Hector, som är spelets bästa karaktär i mina ögon, har en björnfälla, hagelbrakare och är stark som Hulken. McCoy, eller Doktor McCoy för att vara noga, har en spruta han eliminerar fienden i närstrid, en väska som sprutar ut gas på den som öppnar den och ett gevär med kikarsikte – som man bara måste älska och önskade hade obegränsat med ammunition. Isabelle Moreau är en voodookvinna som skär halsar av folk, sammanlänkar fiende som råkar ut för samma öde – hål i halsen – och kan även ta över fienden och låta dem göra grovjobbet, som att till exempel skjuta sin kamrat. Hon kan även skicka ut en katt som stjäl uppmärksamheten från fienden. Kate O’Hara är den karaktären jag tycker sämst om. Hon har en pistol, men annars svansar hon mest runt och kan på sin höjd knocka någon som sedan vaknar upp. Hon kan stjäla kläder passande för stället de befinner sig och sedan gå runt obemärkt, men som sagt, hon knockar bara fienden och de blir bara tillfälligt tagna ur spel.

Inte helt alerta fienden
Som i alla spel där man blir upptäckt kan man nog säga att fienden är lite korkade. Om en person ligger död på marken och man ser att han har mördats, då borde man inte bara ge upp sökandet. Men det är spel och spel ska vara roliga. Desperados III är roligt och det är det som är huvudsaken. Om man bortser från det just nämnda så är det bara laddtiderna som jag är lite kritisk mot. Jag förstår inte vad det är som ska sån tid att ladda in mellan nivåerna eller när man startar upp spelet. Det rullar ju på Unity och det gör ju mindre krävande spel generellt. Man kan överleva det som tur är, passa på att hämta läsk eller annat.

Som ni listar ut, om det var det som jag inte gillade, så är de i princip allt annat som jag gillar. När jag kört fast lite och gett upp för dagen har jag funderat på vilka karaktärer jag ska använda och om det finns något annat sätt att lösa problemet. Jag ska nog erkänna att varje ny bana efter de börjat bli lite längre har jag funderat på hur sjutton jag ska klara av den, för de förefaller gigantiska med hundratals fienden. Men bana efter bana har övervunnits och känslan av att nå slutet är riktigt tillfredsställande.

Skam den som ger sig
Det absolut sista som händer i spelet var för övermäktigt insåg jag och tänkte att jag får kolla på någon på internet hur slutet ser ut för jag kommer inte att klara det. Innan jag somnade låg jag och funderade på hur man skulle kunna lösa situationen och nästa dag tog det mig tre-fyra försök innan jag lyckades och spelet var klart.

Ett spel vi rekommenderar varmt
Förmodligen bör man gilla spelgenren för att få ut det mesta, men jag spelar sällan eller aldrig spel som Desperados och jag tror att det är atmosfären och upplägget som gör spelet så bra. Har du spelat tidigare spel och gillat dem då är det ett självklart köp, men jag tror att det passar de flesta och räknar det här som en av de bästa spelupplevelserna för mig i år.