Dandy Dungeon: Legend of Brave Yamada har en simpel spelmekanik med suverän inramning.

I slutet av 2018 stängdes supporten och servrarna ned för mobilspelet Dandy Dungeon, ett halvår senare äntrar det åter scenen på Nintendo Switch.

Allt är sig likt
Det mesta är sig likt då vi följer sagan om Yamada-kun, en programmerare hos en stor utgivare. Han vantrivs på sitt jobb, inte förrän han är hemma får han utlopp för sin kreativa ådra. Han startar utvecklingen av sitt helt egna spel, som vi spelare kontinuerligt får debugga och betatesta. Faktiska händelser i Yamada-kuns liv inspirerar honom att programmera in nya saker i sitt spel.

Det kanske låter rörigt, men det introduceras väldigt tydligt för spelaren. Ena stunden är vi hemma hos Yamada-kun och följer hans liv där till exempel chefen skriker på honom och en söt tjej precis flyttat in bredvid. Sedan spelar vi hans spel som är ett taktiskt, turbaserat rollspel uppdelat i små banor. Man drar med fingret hur hjälten ska gå genom banorna och sedan spelar spelet sig självt med en del input från spelaren. Vad som är viktigt är vilken väg man tar och hur man använder sig av magierna och alla hjälpmedel som finns tillgängliga.

Spelet växer i takt med att livet förändras för Yamada-kun och det är just detta växlande som ter sig så oerhört unikt. Banorna i spelet inuti spelet blir mer krävande ju mer saker som introduceras av vår huvudperson. Dialogerna är skruvade och larviga, även ljuden som karaktärerna gör när de ”pratar” är så urbota fånigt att det är svårt att inte le – tankarna går till Banjo-Kazooie.

Inte helt putsat
Tråkigt är det då att porten från mobil (vertikal skärm) till Nintendo Switch (horisontell skärm) gjorts så pass klumpigt. Det är mycket död yta runt skärmen som hade kunnat användas till annat än grafiskt fluff.

Ändå är Dandy Dungeon något att kolla in, det liknar åtminstone inget ni spelat innan.