Crazy Taxi

Det började som ett arkadspel och tog sedan klivit till hemmet via Sega Dreamcast. Efter det kom det en version via Acclaim till Playstation 2 och nu är det alltså dags för gamecube-ägare att agera taxichaufför.

Crazy taxi är ett arkadspel till 100 procent. Man ska åka runt med sin taxi i en stad, San Fransisco, och plocka upp och köra kunder till önskade destinationer. Kunderna står och viftar längs vägen, man stannar inom ett markerat område och sedan hoppar de in i taxin. Sedan berättar de var de vill åka, så långt är det ett verkligt spel – men det slutar här. När kunden har angivit destination gäller det att komma fram så snabbt som möjligt – på vilket sätt som helst. Det innebär att man kör slalom mellan filerna, bromsar inte för något och kör mot mötande trafik. Kunden har en viss dödslängtan, vilket gör att denne betalar extra för vågade körningar, till exempel om man hoppar får man dricks. Så snart man gör bort sig, frontar med en bil eller nåt annat ännu mer smärtsamt så ryker pengar från gaget. Lyckligtvis är bil, kund och chaufför immuna mot skador, det som händer är att man tappar tid i och med olika fadäser. Tiden avgör hur mycket betalt man får för en körning och den totala poängen är baserad på intäkterna.

Man kan välja på ett antal olika spelsätt inom vissa ramar. Det hela går hela tiden ut på att köra kunder, men det är relativt självklart. Det som förändras är hur länge man ska köra. På arkadspelet fick man förlängd tid för varje framkörd kund, vilket gjorde att man allt som oftast inte spelade så lång tid – utan fick kasta i nya tiokronor för att förlänga spelandet. Sånt fungerar inte riktigt framför tv-apparaten och för att göra spelet lite större kan man välja att köra på olika fasta tider, tre, fem eller 10 minuter. Eftersom spelandet är det roliga är det oftast mer givande att spela 10 minuter än att köra arkad och förmodligen få game over innan man vet ordet av. För att göra det mer varierande har det lagts till lite minispel i form av att man ska göra olika manövrar. Kul? Jovars, det är underhållande, men inte spelets kärna på något sätt som ibland minispel kan vara.

Crazy Taxi på Gamecube står sig fint grafiskt sett, det är snyggt och det finns inte mycket att klaga på där. Det kommer lite grafik som ploppar upp i bakgrunden när man kör snabbt och det kan kännas lite sådär Nintendo 64-grafikminne-flash back. Musiken, den är den samma som i de tidigare hemversionerna, det vill säga Offspring och Bad Religion. Lagom stressigt och – efter ett tag – tjatigt.

Crazy Taxi är kul och ett mycket bra spel att introducera skeptiska vänner till tv-spelande och det bjuder på en hel hög med kul arkadaction, men saknar djup. Har man spelat de tidigare versionerna bjuder dessutom inte det här på något nytt över huvudtaget, men finns inte Crazy Taxi på listan över spelade spel – då är det inte ett dumt inköp.