Civilization Revolution

För de som inte känner till serien alls så handlar spelen om att år 4000 före Kristus skapa en civilisation och guida den genom teknologiska framsteg, skapandet av världens underverk, diplomatiska intriger och krig. Vinsten kan ligga i att vara först med att kolonisera Alpha Centauri, erövra sina motståndares städer eller skapa Förenta nationerna och ena världen i fred.

När nu Sid Meier bestämde sig för att göra ett konsolexklusivt Civilization kallade han det Revolution. Spelet finns till Xbox 360, Playstation 3 och Nintendo DS och är, förutom grafiken, identiska spelmässigt. Den här recensionen avhandlar Xbox 360, men kunde lika gärna handla om Playstation 3.

Det första man som gammal Civilization-spelare måste inse är att det här inte är Civilization fast på konsol. Det är ett väldigt strömlinjeformat och avskalat Civilization för att skapa ett snabbt spel där man fokuserar på den stora bilden. Borta är all micro management. Underhåll, svält, sten-sax-påse-strider och liknande är ett minne blott. Borta är också möjligheten att ställa in hur man vill spela. Det är alltid en lika stor värld och antalet civilisationer är alltid fem.

Det finns färdiga scenarion, och fler att ladda hem som extra utmaningar. Game of the week är ett nedladdningsbart scenario som byts ut varje vecka och där du kan jämföra din poäng mot andra spelare i världen. Spelet har inte samma omspelningsvärde som Civilization IV men i gengäld är det snabbt, enkelt att sätta sig in i och innehåller tillräckligt mycket djup för att man ska utvecklas som spelare under en lång tid, speciellt om du är helt ny i Civilization. En runda tar typiskt cirka 3-4 timmar beroende på hur bekväm man känner sig med spelet och hur mycket man planerar.

För nya spelare finns den som alltid väldigt hjälpsamma Civilopedian. Där hittar man information om precis varje del av spelet, och även historiska fakta om ämnet. Civilopedian är otroligt hjälpsam när man är ny i spelet, speciellt om man är helt ny i Civilization. Utöver den har man rådgivare som dyker upp och ger en råd om vad de tycker att man ska göra härnäst. Utformningen av kontrollerna för att passa en handkontroll har gjorts perfekt. Det är enkelt, snabbt och precist att kontrollera sina trupper och städer och man inhämtar enkelt den information man behöver för att ta bra beslut. Städerna styrs enkelt genom att man väljer vad som ska byggas och om staden ska vara inriktad på forskning eller pengar. Vill man kan man styra lite mer precist, men jag har inte funnit att det skulle ge någon fördel.

Totalt finns det 16 civilisationer och varje har sina egna speciella fördelar som utvecklas med tiden. De är väl balanserade, men vissa är lättare att direkt se fördelen med och kräver mindre av en som spelare för att utnyttjas till fullo. På det hela taget handlar det mycket om vad man som spelare väljer att göra, och att anpassa sig och prioritera är A och O i civilization.

Att starta krig kan vara lukrativt, men även tidsödande och dyrt. Möjligheten att skapa Arméer av tre trupper av samma typ är kul och ger möjligheter, men är också i realiteten det enda sättet att arbeta i King, normal svårighetsgrad, och högre. Spioner kan förstöra försvarsverken i dina motståndares städer innan du anfaller, stjäla guld, förstöra nuvarande produktion eller stjäla ”Great persons”, en trupp som kan ge ett uppsving i produktionen av guld, forskning, byggnation och så vidare i dina städer beroende på dess karaktär.
Kulturell framgång kan göra att man tar kontroll över närliggande städer. Krig är alltså inte det enda sättet att erövra städer på. Spelet innehåller många sätt att spela på, och alla har sina grunder i militär, kultur, teknologi och ekonomi. Man kan vinna på alla sätt, och hur du går till väga är upp till dig. Alla sätt har sina fördelar och svagheter.

Det största problemet i spelet ligger i att AI:n rent ut sagt är rätt dum. Den är inte förutsägbar, men vissa saker som en människa aldrig skulle gå på gör datorn om och om igen. Till exempel byggde jag en stad som hade en flodbädd som separerade min stad mot nästa ruta som vette mot min motståndares mark. Istället för att ta ett steg söderut som inte skulle ha kostat honom något extra steg väljer han att attackera över floden, något som halverar hans attackvärde.

Datorspelare som inte har någon möjlighet att nå dig kan också besluta sig för att starta krig mot dig. Det kan ju bli bekymmersamt i framtiden naturligtvis, men det känns ändå lite väl oprovocerat, speciellt som jag har pansarvagnar och han pilbågsskyttar. Diplomatin kan leda till krig och fred, hjälp mot en motståndare, teknologiutbyte och mycket annat och fyller på så sätt ändå en viktig funktion i spelet.

Civilization Revolution är ett mycket bra spel men det blir inte full pott på grund av AI:n. Det finns massor att hämta och spelet håller länge, även för de som är veteraner i Civilization.