Circus Maximus – det namnet låter till att börja med rusktigt koolt och sen handlar spelet om tiden då Russel Crowe var gladiator. Här snackar vi dubbel koolhet.

Circus Maximus är alltså ett spel som utspelar sig i gladiatortiden, om man kan kalla det så, i Italien. Här skyr man inga medel för att vara bäst, gladiatorerna har nämligen livet som insats och de är bara en forntida underhållningsform. Även om de hyllas som hjältar så är de en förbrukningsvara och det går åt en hel del kämpar.

I Maximus har det centrerats till då gladiatorerna, om de ens går under benämningen gladiatorer – det kan ju vara helt fel, åker med häst och vagn och ska passera mållinjen först. Häst och vagn har en förare och så en kämpe som står bakom och rensar bort konkurrenter. Det är dessa som spelaren kontrollerar – föraren genom att styra ekipaget och kämpen genom att slå mot andra tävlingsdeltagare. Det hela går i praktiken ut på att vinna och det kan man se till att göra genom att slå ner sina konkurrenter med till exempel ett svärd eller varför inte bara preja dem. Allt är tillåtet och det gäller att inte hålla tillbaka på slag med mera, för det gör inte konkurrenterna.

Spelkonceptet kan verka nytt, men det är det absolut inte. Det finns egentligen inga större skillnader från klassiska Road Rage-spelen, om man bortser från själva transportsättet då vill säga. Själva tidsandan är ett plus, vem har inte sett filmen Gladiator och inte blivit lite biten – här har man chansen att hoppa in där och vara en mer svensk variant av Russel Crowe. Dock tenderar man att tappa intresset relativt snabbt.

Circus Maximus är ett tufft spel som ser bra ut och har ett bra tänk i grund och botten, men kanske inte är så involverande som man kunde ha hoppats på. Gillar man racingspel – ja, det är ett racingspel – där allt är tillåtet är det ett av få alternativ hittills till Xbox.