Bionic Commando Rearmed 2 är en fantastisk liten present till oss som föredrar våra plattformsäventyr av den benhårda varianten.
Bionic Commando Rearmed 2 är ett spel som ger med ena handen och tar med den andra. Jämför man spelet punkt för punkt med sin föregångare förefaller det som en tämligen fattig affär. Samarbetsläget känns simplare uppbyggt när spelarna inte kan dela på sig, medan föregångarens charmiga Super Smash Bros-aktiga flerspelarläge saknas helt. De ytliga aspekter som tillkommit känns också mindre exalterande. Det har på förhand talats stort – både i negativa och positiva ordalag – om att man nu kan hoppa, men faktum är att det ynkliga lilla skuttet på intet sätt ersätter den klassiska änterhakesarmen. Vad det istället är är framförallt en bekvämlighet, att man inte behöver plocka fram stålarmen bara för att ta sig över småhinder som råkar stå ivägen. Hoppet agerar också lite av en säkerhetslina, det går fortfarande utmärkt att ta sig igenom spelet utan att skutta men vill man inte tajma varje sving perfekt kan man istället ta in lite av distansen med ett hopp.
Bionic Commando Rearmed 2 njuts fortfarande bäst i gott sällskap.
Men vad man lätt kan missa när man sitter och grottar ned sig i detaljer och funktioner är att Bionic Commando Rearmed 2 istället lyckas på de viktiga punkterna. Grundkonceptet är fortfarande lika beroendeframkallande, och utförandet är än bättre. Kontrollen har fått sig flertalet välkomna finjusteringar och bandesignen känns mer raffinerad än i föregångaren. Även grafiskt ser spelet markant vassare ut, framförallt är det många spektakulära bakgrunder som imponerar. Kanske mindre vitalt, men ändå värt en tumme upp, är den subtilt skruvade humorn som lite faller under kategorin “så dålig att den blir fantastisk”.
Bionic Commando Rearmed 2 är en fantastisk liten present till oss som föredrar våra plattformsäventyr av den benhårda varianten. Det är utmanande på ett rättvist sätt, och det är något av det högsta beröm jag kan ge ett spel.