Batman Begins

Ända sedan jag var en liten grabb har jag rankat Batman, eller Läderlappen som han hette då, som en absolut favorit bland superhjältarna. Denna serie var relativt jordnära och realistisk i motsats till exempelvis Stålmannen och Spindelmannen och den porträtterade en mer sammansatt hjälte plågad av sitt förflutna och kluven till sitt alter ego. Bakgrunden i serien var ofta mörk och våldsam och fienderna var ofta lika tragiska som de var onda. Numera är Batman ett känt varumärke och den maskerade hämnaren har dykt upp både som TV-serie i kitschigt 70-talsutförande, till mer seriösa försök som regissören Tim Burtons filmer på den stora duken eller varför inte den film som detta spel bygger på. Spelet är som sagt baserat på den kommande storfilmen med samma namn och jag tycker att det är på sin plats att utfärda en varning till er som längre fram vill sitta ovetandes i biomörkret. Mellansekvenserna i spelet är nämligen till stor del tagna direkt från filmen, något som resulterar i att nöjet till viss del kan bli förstört.

Som spel har hjälten gjort några tappra försök, men tyvärr aldrig uppnått den potential som finns i grundmaterialet. De säger att hoppet är det sista som lämnar människan och det var under dessa förutsättningar som jag satte mig ned i soffan och tittade på den inledande öppningssekvensen i Batman: Begins.

Spelet börjar ganska så abrupt och det dröjer inte många sekunder innan man kontrollerar händelserna. Det första som slog mig var att utvecklarna sneglat mer än lovligt på Splinter Cell när de utarbetade perspektiv och kontroll. Batman rör sig hyfsat mjukt och behagligt och det går snabbt att få grepp om kontrollen, spelet saknar dock den väl avvägda känslan och precisionen som finns i Splinter Cell och den fria kameran ställer ofta till problem då den lätt åker iväg i oönskade riktningar. Till sin hjälp har Batman en arsenal av olika tillbehör som batarangen, optiska kablar och låsdyrkar för olika ändamål. Vi som är bekanta med Batman, vet att han förlitar sig på knytnävar i första hand och detta gäller även i spelet. Det blir mycket slagsmål där olika slagkombinationer kan utföras med varierande resultat. Fienderna är dock många till antalet och det gäller att smyga och använda list för att lyckosamt avancera i spelet. Spelmekaniken känns igen från många andra spel i denna genre, men det finns också inslag som är lite annorlunda. Ett av dessa är att det gäller att bygga på sitt rykte som spöklik gestalt bland småskurkar och annat drägg. Lyckas man med att hålla sig i det fördolda och skrämma fienden, stiger en ryktesmätare och motståndet blir lättare att hantera.

Grafiken i spelet är inget anmärkningsvärt, varken dålig eller särskilt bra. Jag tycker att den påminner lite om Max Payne-spelen i sitt utseeende, där skitiga och slitna stadsmiljöer ofta får agera spelplan. Variationen är dock bra och framfarten sparas vid olika checkpoints, ett system som jag antar kan upplevas som både positivt eller negativt. Musik och ljudbild är bra och lånar bland annat röster från samtliga skådespelare ur filmen vilket förtjänar en liten guldkant.

Det som jag stör mig främst på i Batman Begins är inte den lite klumpiga kontrollen och kameran, inte heller att spelet är väldigt linjärt eller att spelmekaniken känns lite dammig och föråldrad. Största problemet är att själva historien saknar flyt och engagemang. Som jag nämnde inledningsvis drivs handlingen på av klipp ifrån filmen och dessa är dessvärre ofta väldigt korta och ibland rentav avbrutna mitt i en mening? Detta leder till att man verkligen får problem att hänga med i svängarna. Nu är det i och för sig inte någon berättelse av högre rang som förmedlas här, men det vore ändå trevligt att slippa den där känslan av ett slarvigt ihopsytt lapptäcke som hela tiden finns där.

Allt som allt är Batman Begins ett hyfsat försök att göra skaparen Frank Millers vision rättvisa, men i slutändan har jag dock endast hoppet kvar om att det någon dag skall komma ett spel som verkligen är värdigt denna seriekaraktär.