Årets mest efterlängtade Xbox 360-spel är äntligen här och det är precis så bra som vi hade hoppats.
Spelets huvudkaraktär är en träig, men ytterst kompetent soldat vid namn Marcus Fenix. Han har satts i fängelse, men då aliens – eller utomjordingar – invaderar benådas alla fångar då deras säkerhet inte kan garanteras. Fenix hämtas upp av några soldater och de ska nu försöka rädda dagen, vilket som ni säkert förstår inte alls är en snabb sak. De invaderande utomjordingarna heter Locus och deras utseende varierar. De har små ettriga saker som springer på alla fyra och når nästa upp till Fenix midja, lite mer ledargestalter som påminner om Lordi, en ordagrant stenhård karaktär som ser ut som The Thing i Fantastiska Fyra vid namn Beserker och självklart många fler. Karaktärernas vapen varierar, vissa har inte ens vapen utan springer fram för närstrid. Andra har vapen av liknande karaktär som Fenix standardgevär, medan andra skjuter regelrätta missiler eller explosiva pilar med mera. På ta om vapen, alla känner vid det här laget till att Fenix vapen är utrustat med en motorsåg längst fram. Den varvar man upp och kan såga sönder fiende som kommit för nära. Det här är självklart kul – ett tag – men är faktiskt rätt lätt att misslyckas med också, varvar man upp fel åker man på ett slag av fiendens gevär och sedan får man sitta och sura för att man skulle göra det så snyggt. När man laddar sitt vapen ska man trycka rätt på en liten mätare, gör man det går det snabbt att ladda om – missar man strular det lite och man förlorar en sekund eller två. Bra initiativ, det ger lite mer eftertanke när man laddar i stället för att man bara gör det för att ha fullt magasin. Okej, det gör man ändå, men som sagt man kan inte göra det i sömnen som vanligt.
Spelet har sitt eget utseende och sin egen attityd. Det även om det har lånats en del från andra spel. När jag säger låna handlar det dock mer om att inspireras av det. Man kan till exempel se lite Resident Evil här och där. Det är en blandning av action, skräck och splatter – och den blandningen är lysande. Det har kryddats med Bleszinskis attityd som jag nämnde tidigare. Soldaterna skämtar ofta och kallar varandra för damer till exempel, vill inte kriga mer utan bara ligga på rygg och efter att två av dem vandrat i en kloak duggar det tätt med skämt om lukten. Soldaterna som följer med i spelet heter för övrigt Dom, Blair och Cole. Den sistnämnda har spelat fotboll på elitnivå och det är också något som det skämtas om på ett sarkastiskt sätt. Rakt igenom är humor bra och håller en bra nivå – och jag är expert på vad som är låg nivå, fråga de som känner mig.
Det har pratats mycket om kontrollen och den är självklart det första man kommer i kontakt med när man startat spelet – efter introduktionen det vill säga. Den är enormt lätt att lära sig och fungerar bra spelet igenom. Ibland kan det strula till sig lite i närstriderna när man börjar trycka lite för mycket i en tight situation, men frågan är om det inte är mitt fel och inte spelets.
Grafiken är som sagt snygg, miljöerna är imponerande och detaljrikedomen hög. Eftersom det är krig och misär är det inga glada miljöer som man möts av, men det hade varit lite konstigt om Epic kastat in lite Mario Sunshine-känsla. Spelvyn är strax bakom Fenix, det vill säga tredjepersonsperspektiv, och fungerar som alltid klockrent. Jag föredrar det före förstapersonsperspektiv, eller subjektiv bildvinkel som jag blev korrigerad till en gång när jag skrev för ett tidningsnätverk. Som vanligt kan man hålla inne en knapp och se i förstaperson, men då rör man sig i ultrarapid i stället.
Ljudet är tungt och stämningsfullt. Det ger inlevelse. Rösterna tillhör inga kändisar och det visar väl vad spelbranschen sade i förhandlingarna med SAG (Screen Actors Guild) när det gäller gager för att vara med i spel. Kändisarna är bra för pr, men i det stora hela gör det liten skillnad i spelet. I Gears of War är det lite sådär överamerikanska män som talar med basröst, vilket jag faktiskt kan tycka är lite sådär i vanliga fall. Nu passar det in i spelets attityd och en yngre snärtigare röst hade inte gjort sig till Fenix till exempel.
Game Achievements är väl balanserade, det finns en superlätt och sedan går det stegvis uppåt ända fram till idiotpoängen som någon jänkare utan liv kommer att knipa – döda 10.000 i versus via Xbox Live.
Gears of War kanske inte är något helt nytt under solen, men det är en spelupplevelse utöver det vanliga. Det är snyggt, actionladdat och involverande. Det är utan tvekan ett av årets absolut bästa spel och är du sugen på action är det här spelet för dig.