Just Cause är i grund och botten ett actionspel. Men eftersom mitt sikte låser sig automatiskt på fienderna som dör likt pappersfigurer av mina grundläggande dubbla pistoler med evig ammunition blir de flesta av spelets eldstrider relativt oengagerande. Förutom den coola möjligheten att skjuta granater man kastat upp i luften är de andra vapnen man kan få tillgång till ofta lite väl lika varandra för att det ska kännas som att någon taktik är inblandad i sitt vapen val. Att man dessutom är så pass skadtålig att man ofta känner sig som en superhjälte ger spelet en överdriven distans till verkligheten som sabbar både inlevelsen och utmaningen. För att inte tala om spelets orealistiska och undermåliga fysikmotor som även den bidrar till att dra ner på realismen.
Efter att jag enkelt tagit död på de fiender som hotade min kompanjon på stranden bär det av till flykt i hans bil där det är jag som får sköta den stora kulsprutan på bilens baksida. I detta mer sällsynta spelmoment skiner Just Cause genom att lyckas förmedla en intensiv jakt med imponerande action och explosioner genom en detaljerad djungelmiljö. Efter detta visas ännu en halvdålig mellansekvens och sedan bär det av för att rädda en fångad rebelledare. Dessa svagt handlingsbaserade uppdragen blandas med en del olika sidouppdrag som går ut på att ta över små byar på ön eller tävla i lopp med sin bil. Handlingen i spelet går alltså ut på att befria öns förtryckta medborgare från en diktator vid namn Salvador Mendoza. Handlingen är tyvärr inte särkilt genomarbetad eller medryckande, det känns mer som att den finns där för att den måste göra det.
Den påhittade ön i Just Cause heter San Esperito och det är en väldigt stor ö med flera mindre öar runt omkring. Spelet påminner en hel del om Grand Theft Auto-serien på det sättet att man kan färdas fritt omkring på den stora ön genom att stjäla diverse fordon så som bilar och båtar. Man kan även ta användning av sin fallskärm vid flera tillfällen så som när man hoppar från en hög klippa, när man står på taket av en bil eller genom att använda sin greppistol på ett fordon i fart. Detta ger spelaren en bättre överblick över landskapet och skapar bra möjligheter för sköna eldstrider från ovan. När man får lust så tar man sig an ett av spelets diverse utspridda uppdrag eller så njuter man bara av den vackra miljön och drömmer sig bort till semestern man aldrig fick i somras. Huvuduppdragen som leder handlingen framåt i Just Cause är inte allt för många så om man vill få ut det mesta ur spelet gäller det att inte tröttna allt för snabbt på de enformiga sidouppdragen.
Grafiken i Just Cause är väldigt imponerande när det gäller ljuseffekter, texturer och det enorma synfältet, men den brister även en del på grund av diverse buggar, plötsliga skärningar i skärmen och stundtals stela eller osammanhängande animationer. Det finns en grafikeffekt vid namn Motion Blur i spelet och trots att denna är snygg så finner jag den personligen väldigt störande och har den därför permanent avstängd. Menyerna i spelet ser för övrigt ut att vara tagna direkt ur PC-versionen, vilket inte klär ett konsolspel alls. Det märks även allt för ofta att spelet är utvecklat till förra generationens konsoler i grunden då flera saker i spelet inte direkt skriker next-gen. Musiken är relativt stämningsfull och passande, likaså rösterna som kan bli lite lustiga på ett möjligtvis omedvetet sätt. Ljudeffekterna är tyvärr däremot underkända då det till exempel är i princip samma mesiga ljud när man frontalkrockar med sin bil som när man lätt skrapar sig emot någon annans.
Trots en lång utvecklingstid och flera förseningar så känns ändå Just Cause lite stressat. Men med tanke på att det här faktiskt är svenska Avalanches första spel kan man ändå inte hjälpa att känna sig lite nyfiken på vad de kan hitta på härnäst. Just Cause må ha en del brister men det är ändå ett underhållande actionspel med snygg grafik och en riktigt skön miljö. Om blandningen mellan Far Cry, Grand Theft Auto och Mercenaries låter tilltalande för dig så bör du titta noga på Just Cause.