Avatar – The Game

Ungefär två år innan filmens händelser spelar man en nyanländ soldat på Pandora. Tack vare ens unika DNA är man en del av avatarprogrammet, vilket innebär möjligheten att fjärrstyra en kropp som liknar urinvånarna på Pandora. Kvalet för spelaren blir då; kommer man använda sin avatar för diplomatiska syften, eller för infiltration och sabotage? Valet ställs tidigt på sin spets då man blir tvungen välja sida, vilket drastiskt påverkar resten av spelupplevelsen.

Innan detta avgörande ögonblick har man fått pröva på spelet både i sin människokropp och avatar. Dessa två har både fördelar och nackdelar. Människor är små, svaga och långsamma men har tillgång till en väldigt aggressiv vapenarsenal och olika fordon vars fysik är helt klart godkänd. Na’vi, som urbefolkningen heter, är större, starkare och snabbare men har mer primitiva vapen.

Tack vare ett smart designval gör spelet automatiskt en sparfil då man väljer sida. Man kan sedan när som helst ladda om denna sparfil och välja något annat och se vad som händer. Därefter har man varsin sparfil för de olika valen som görs. Det är alltså hur enkelt som helst att hoppa mellan de olika historierna och vara säker på att inte missa något. Ett stort plus för det!

Spelet går mestadels ut på att ta emot uppdrag och utföra dem. Döda honom, aktivera det där, beskydda karavanen, spräng de där, allt känns bekant. Varje uppdrag och besegrad fiende ger erfarenhetspoäng som vid varje uppnådd nivå låser upp nya vapen, rustningar och unika egenskaper efter en tydligt markerad nivåstege.

Vid sidan av själva huvudspelet får man påverka kriget på en mer global nivå. Conquest kallas det och är en väldigt enkel form av strategispel där man i turordning bygger och förflyttar trupper för att sedan ta över områden. Här är striderna helt och hållet statistikbaserade, de består bara av siffror och ikoner. Erfarenhetspoäng i huvudäventyret omvandlas till valuta i Conquest och varje område som belägras i Conquest låser upp egenskaper i huvudäventyret. En skön avkoppling och omväxling efter ett par intensiva uppdrag. Utöver detta finns det även ett smakfullt onlineläge med många olika spelsätt.

Till er uppmärksamma läsare kan jag meddela att Avatar: The Game inte trängs på samma planet som Borderlands, trots det faktum att planeterna går under samma namn. Nej, detta Pandora är tvärtom väldigt rikt på grönska och djurliv. På håll är spelet riktigt snyggt, menyerna är väldesignade och presentationen är i sin helhet fräsch och putsad. Historien berättas via jordnära konversationer som får liv med hjälp av helt okej röstskådespel. Tyvärr är spelet ganska hopplöst när det kommer till laddningsskärmar. De är inte särskilt långa men alldeles för många.

Miljöerna i Avatar: The Game är ofta väldigt kuperade och jag kommer på mig själv hela tiden med att vilja klättra upp för saker á la Nathan Drake eller ta skydd bakom föremål á la Marcus Phoenix. Med alla höjdskillnader, kanter, stora stenar och byggnader upplevs det sparsamma rörelseschemat i många fall som en begränsning.

Slutsatsen blir då att Avatar: The Game bevisar att Pandora har mer att erbjuda än vad filmen gav. Bland filmlicensspel är det riktigt bra men hos konkurrerande titlar i samma genre ligger det lite efter. Det är trots det ett bra spel som jag rekommenderar, speciellt om man gillade filmen och längtar tillbaka till Pandora.