Mer av samma sak, men det räcker för att man ska vara som trollbunden i en lång tid framöver.
I nya GTA San Andreas är spelaren Carl ”CJ” Johnson, en kille som flyttat till Liberty City för att komma ifrån gängvärlden i Los Santos (Los Angeles). Han åker tillbaka för en begravning och hamnar snabbt i sin gamla värld. Vardagen består av att återupprätta respekten för sitt gamla gäng, döda alla andra och under tvång utföra uppdrag åt den skumma polisen.
Nyheterna duggar tätt i början av spelet. Här får man skapa in karaktär, gå till barberaren och skaffa en frisyr eller varför inte ett skägg. Äta mat på pizzerian eller varför inte ta en burgare. Allt det gör man för att inverka på spelets lilla rollspelsinslag. Det är nämligen så att spelet har en del som liknar ett rollspel, där man kan se karaktärens muskelmassa, respekt, sensualism, fetthalt och uthållighet. Dessa egenskaper skapar personen, om muskelmassan är liten och fetthalten hög, då får man en överviktig karaktär. Är det vice versa får man en tränad CJ. Det gäller att hålla fetthalten uppe också dock, för annars förtvinar musklerna. Rollspelsdelen, om man ens kan kalla den det utan att förolämpa riktiga rollspel, är dock bara en liten del av spelet som förmodligen bara finns där för att den var lätt att skapa och den faktiskt fyller kriterierna för att vara en nyhet i spelkonceptet.
Sedan finns det mer självklara nyheter, så som fler bilar och vapen. Dessa fyller givetvis sin funktion, men om man kör en sportbil eller inte gör liten skillnad i det stora hela. Städerna är nya och vilken tidsera som det hela utspelas på. CJ tillhör kategorin Gang Bangers, det vill säga gängmedlemmar, och handlingen är förlagd till 90-talet. Man kan lätt se att Rockstar inspirerats av filmer så som ”Boyz N the Hood” och ”Menace II Society”. Personligen tycker jag att karaktären och upplägget är det sämsta hittills, mycket för att jag inte gillar all ghettoslang och att ordet ”nigger” dyker upp konstant. Sedan är CJ mer än naiv och ofta genomskådar man saker som kommer att hända, men CJ står där som en nolla och blir förvånad när vissa saker händer.
Staden Los Santos är väldigt stor och i alla fall jag uppfattar det som jobbigt när jag får ett uppdrag i andra sidan av staden. Just Los Santos är spelets till yta största stad och jag uppskattar att staden är lika stor som alla stadsdelarna tillsammans i GTA Vice City. När man gjort sina saker i Los Santos presenteras man till en topografiskt befrämjad stad med namnet San Fierro, vilket är baserad på San Fransisco. Där kan man verkligen hoppa i backkrön och varför inte ta en sväng i de regnbågfärgade flaggornas områden.
I varje stad dyker nya möjligheter upp och nya personer ett arbeta för – eller emot. Los Santos känns betydligt mer genomtänkt, speciellt till handlingen. San Fierro är lite splittrad och var nästan, i mina ögon, som en transportsträcka till nästa stad – Las Venturas. Las Venturas är baserad på Las Vegas och det är ganska självklart, mitt ute i öknen och det kryllar med kasinos. Där det finns kasinos finns det skumma typer, så har vi i alla fall lärt oss att tänka efter att ha sett mängder av filmer där maffia och annat otyg styr kasinon och inkassering av skulder. Har passar den moraliska krymplingen CJ som fisken i vatten.
Om man jämför GTA III, GTA Vice City och GTA San Andreas så kan faktiskt inte se så många nyheter. Det är i princip samma spel och än så länge räcker det för att det ska vara ruskigt kul. Jag är inte så säker på att det kommer att räcka så många gånger till, för det är bara repetition med ett fåtal nyheter. Nyheterna är inte heller av den klassen att de är spelavgörande, utan de är bara nya sätt att spela på. Lite som alla dessa sportspel som kommer ut med några fåtal nyheter – intelligentare målvakt är min favorit. ”Nu kan även målvakterna göra ekvationer”?
Spelmässigt håller fortfarande konceptet även om det vattnats ur i och med varje spel. Det är kort och gott väldigt kul att slita folk ur bilarna och bara köra iväg. Det är också kul att vara ett riktigt dåligt element i samhället. Spelet är enormt våldsamt och det är därför inte att rekommendera att köpa till sitt bar – såvida du är förälder och just fått en önskelista i din hand.
En eloge måste ges till Rockstar Games som inte bara har fått en eller två kända röster i spelet, utan de har verkligen radat upp dem. Nu räcker det inte med bara att det är en kändis, men med namn som Samuel L. Jackson, Peter Fonda och James Woods kan det inte gå fel. Deras jobb är att vara skådespelare och det är precis det som de gör i spelet – utövar sitt yrke. En av mina favoriter – ICE T – finns också med, men han ligger inte riktigt i samma klass som tidigare nämnda när det gäller skådespeleri. Det kryllar av musik från 90-talet, även om det finns många låtar som inte alls tillhör den tiden – till exempel ”Strutter” med Kiss. Som radiopratare återfinns en massa ikoner för tiden och musiken, en är Axl Rose från Guns and Roses.
Givetvis ska man, om man är över 18 år, köpa GTA San Andreas. Det är ett mycket bra spel och det är fruktansvärt kul. Jag hade personligen förväntat mig mer och känner ibland att det är för mycket av samma sak. Det är där som begränsningarna ligger. Helt klart är dock att jag kommer att spela GTA SD tills jag klarat det och det i sig är ett mycket bra betyg – speciellt som jag har klarat det till Playstation 2 tidigare.