Text: McGyver
Väntan är över – nu får Xbox-användarna äntligen sitt eget Gran Tursimo. Sega GT 2002 är inte en direkt kopia av Polyphony Digital:s Gran Turismo, men det syns på lång väg vad WOW-entertainment har sneglat på.
Det finns fyra spellägen att välja mellan Quick race, Time attack, Chronicle och Sega GT. I Chronicle börjar man på det tidiga 70-talet och väljer en bil från samma epok, lyckas man vinna kommer man lite längre fram i tiden, men man har samma bil. Till och med på 2000-talet har man kvar sin gamla pärla, men i ett lite mer trimmat tillstånd för att hinna med dagens kärror.
I Sega GT-läget börjar man med en liten summa pengar, sedan får man nöja sig med en Fiat Punto eller liknande eftersom pengarna inte räcker till en bättre bil. Vill man ha en snabbare kärra måste man delta i någon av de många tävlingarna som erbjuds för att skaffa pengar. Man måste inte alltid köpa ny bil om man vill köra fortare, det går också att meka och trimma sin bil, precis som i Gran Turismo.
När man ha kört en stund och spelat in några sköna snabbrepriser kan man också ta in repriserna i en reprisredigerare och modifiera kortfilmerna och kanske lägga in en och annan effekt till sin repris.
Rent grafiskt är Sega GT ett vanligt Xbox spel, bilarna är kanske inte riktigt lika glansiga som i Gotham Racing, men ändå mycket detaljerade. Publiken ser lite torftig ut, men det är kanske inte det första man fäster blicken på i spelandets stund. Styrningen är väldigt precis, i alla fall när det gäller de moderna bilarna, det vore ju dumt om alla bilar till exempel hade samma styregenskaper. Dessutom förbättras styrningen successivt hela tiden i takt med att man pysslar om sina bilar.
Bilarna får tyvärr inga synliga blessyrer när man krockar med dem och kan heller inte välta eller snurra runt, det är lite synd, men på det här måste man nog se lite mellan fingrarna, Wow-entertainment har inte mycket att säga till om när det gäller bilarnas utseende, biltillverkarna vill inte att deras bilar ska framstå som osäkra och instabila och väljer därför att ha det på detta viset. I och för sig finns det en liten skademätare som visar hur trasig bilen blir, men den känns ändå inte riktigt som en tillräcklig kompensation.
Det finns 16 instrumentala låtar på cd:n som man tröttnar på ganska snabbt, kanske borde man ha satsat lite och använt sig av ”riktig” musik istället. Vilken tur då att man kan använda sig av hårddisken som musik källa. Motorljuden sitter som de ska.
Sega GT 2002 är väldigt beroende framkallande och spelet tar nästan aldrig slut, det finns hela tiden något nytt att pröva på. Det här kunde ha blivit ett av de bästa bilspelen i år, det enda jag saknar är musik och kanske lite action, men för den seriöse föraren är det här spelet helt enkelt ett måste.