Prinsen är tillbaka och med sig har han sitt mörka alterego The Dark Prince.
Prince of Persia var ett banbrytande och fruktansvärt svårt tvådimensionellt plattformsspel som kom för riktigt länge sedan, men de flesta tänker nog mer på den nya tredimensionella spelserien när de hör namnet. Det första spelet i vad som nu blivit en speltrilogi hade undertiteln The Sands of Time och var ett fantastiskt plattformsspel med skön atmosfär, intressant handling, oöverträffade animationer och nyskapande spelkontroll. Den andra delen hette Warrior Within och var betydligt mer actionorienterat och något av en besvikelse i mina ögon då det saknade sin föregångares stora charm och spelglädje. Nu är den tredje och avslutande delen i Prince of Persia-trilogin här och bär det Sagan om Ringen-liknande namnet The Two Thrones.
Till min stora glädje går The Two Thrones tillbaka till samma huvudsakliga spelkoncept som The Sands of Time, det vill säga mer plattformspussel än slagsmål. För er som inte spelat något Prince of Persia-spel tidigare går alltså dessa spel ut på att använda sin omgivning och prinsens utomordentliga akrobatiska kunskaper för att ta sig vidare i spelet. Då genom att till exempel klättra på rör och kanter, springa längst väggar, svinga sig i stolpar, hoppa och balansera mellan saker. Man måste även ta död på diverse fiender för att kunna ta sig vidare i sitt äventyr – så det är inte bara våghalsiga balansnummer.
Fightsystemet i The Two Thrones har blivit lite bättre än i de tidigare delarna av serien men det känns fortfarande inte lika genomarbetat eller välgjort som spelets underbara plattformsdelar. En av de stora nyheterna i The Two Thrones är möjligheten att smyga sig på sina fiender och på så sätt ta död på dem direkt. Detta är väldigt coolt och gör även att framfarten i spelet ofta går lite smidigare. Den andra stora nyheten är att Prinsen då och då förvandlas till sitt ondskefulla alter ego – The Dark Prince. I denna skepnad tappar prinsen konstant liv som han måste döda för att få tillbaka, men lyckligtvis slåss den mörke prinsen fantastiskt bra med någonting som liknar en rakbladspiska och dödandet är inget stort problem.
Handlingen i Prince of Persia The Two Thrones fortsätter där Warrior Within tog slut. Prinsen är på väg till sin hemmastad Babylon, men när han anländer står hela staden i lågor. Han måste nu slå sig fram till Babylons torn för att ta reda på vad som hänt och försöka rädda sitt folk. Spelet utspelar sig alltså till största del uppe på hustaken i staden eller nere på dess gator och denna miljö är både snyggt designad och passar perfekt för spelkonceptet. Grafiken i The Two Thrones är den snyggaste i hela spelserien och imponerar med vackra miljöer, välgjorda animationer och snygga effekter. Rösterna, ljuden och musiken i spelet är också bra.
Prince of Persia: The Two Thrones är en riktigt bra avslutning på en väldigt bra spelserie. Det är ett snyggt, spännande och roligt äventyr som bygger vidare och förbättrar allt vi redan sett tidigare i och med The Sands of Time och Warrior Within. Tyckte du om någon av de tidigare delarna i serien så kommer du tveklöst även tycka om det här men det går i princip lika bra att du börjar ditt persiska äventyr direkt med det här spelet.