Text: Spoof
Insomniac har lämnat sin förra skapelse Spyro och introducerar istället plattformsduon Ratchet och Clank. Ratchet, någon slaggs rymdvarelse av okänd härkomst, har tvingats nödlanda på en ogästvänlig planet. Han stöter här på Clank som berättar för Ratchet om onda makter som gror i universum. De två bestämmer sig för att hjälpa varandra och beger sig ut på ett äventyr som kommer att ta dem mellan många olika världar och planeter.
Ratchet and Clank är ett plattformsäventyr även om Insomniac har valt att inte kategorisera det som ett plattformsspel. Spelet har inspirerats av allt ifrån Mario till Metroid samt många äldre science fiction-filmer berättade Insomniacs VD i en intervju.
Eftersom Insomniac och Naughty Dog ägs av Sony har Insomiacs fått låna Jak and Daxters spelmotor, vilken är utvecklad Naughty Dog. Sony, Naughty Dog och Insomniacs anser att det är smartare att arbeta på en och samma spelmotor och förfina den än att arbeta parallellt med var sin – och det är sant. För de som inte har spelat Jak and Daxter kan jag berätta att grafikmotorn antagligen är den vassaste som Playstation 2 har att erbjuda. Man bjuds på enorma, sagolika världar av sällan skåtat slag och allt levereras utan att bilduppdateringen har fått stryka på foten det alla mista.
I Ratchet and Clank ligger ett starkare fokus på action. Världen är sålunda inte så öppen som i Jak and Daxter, utan man följer en mer utstakad väg – som har en hel del sidospår. Äventyrsinslagen i form av samlande och problemlösning, som har blivit något av en trend i dagens plattformspel är här betydligt nertonade. Det i princip enda man samlar på här är muttrar och skruvar, eftersom varenda fiende består av just skruvar och muttrar så är det inget man behöver tänka speciellt mycket på. Muttrarna och skruvarna fungerar som universums hårdvaluta. För dessa kan man köpa på en drös med vapen. Vad sägs om granater, eldkastare, minor och min personliga favorit; Glove of Doom som sänder iväg en liten fyrmannarobotarmé, som illvilligt rusar mot fienden och spränger sig själva likt japanska kamikaazepiloter. Förutom att köpa vapnen behövs också skruvar och muttrar för att köpa diverse utrustning för att avancera i spelet, till exempel så kan man uppgradera Clank så att han kan flyga kortare sträckor.
Banorna, det vill säga planeterna, man kommer i kontakt med är varierande och bjuder alla på sina utmaningar. En bana är sällan klar när man har klarat den, man måste tillbaka vid ett senare tillfälle för att hämta saker man inte kom åt tidigare. Det gör att spelet blir större även om det inte får nya banor, lite i Marios anda. Problemen man möts av varierar och det gör även motståndarna. Ofta är det ren action och man springer runt och skjuter som en tok, men det varvas även med lite mer smygande uppdrag.
Ljudet är väldigt bra, speciellt bra är rösterna. Ratchet låter och beter sig som en självsäker amerikansk tonåring vilket passar honom utmärkt. Clank är den lite mera förnuftiga av de två och gör sitt bästa för att hålla Ratchet fokuserad på deras uppdrag.
Hur som helst känns karaktärerna trovärdiga och bidrar mycket till spelupplevelsen.
Det här är ett spel som lyckats på nästan alla punkter. Hela spelet genomsyras av kvalitet och det är genomarbetat och välbalanserat. Den inbitne plattformentusiasten har troligtvis redan nu sprungit till affären. Även om du tycker att plattformsspel inte riktigt är din grej så tycker jag att du ska ge det här spelet en chans, det skiljer sig som sagt ganska mycket från de flesta nutida plattformsäventyr. Precis som alla spel så räcker inte Ratchet and Clank i all evighet, men de speltimmar man får är i alla fall ren komprimerad spelglädje. Ratchet and Clank har en självklar plats i min spelsamling.