Har du drömt om att vara en elitsoldat? Då är Ghost Recon spelet för dig.
Ghost Recon kom tidigare i år till Pc och nu är det alltså dags för konvertering till konsol. Att spelet kom till konsol är inte förvånade i dessa konverteringstider, men hur det skulle bli på konsol var det som intresserade mig. Inte om det skulle bli bra eller dåligt, utan mer om det skulle göra sig på konsol, då konceptet skriker Pc.
I Ghost Recon är man en del av en specialstyrka, det vill säga elitsoldater. Varje uppdrag har sina egna svårigheter och kräver att man väljer ut de soldaterna som har passande vapen och annat. Nu kan datorn gör det åt dig, så det är inte så värst komplicerat. Efter ett tag inarbetar man sitt eget tillvägagångssätt och då blir det naturligt att man väljer vissa soldater före andra även om de kanske inte riktigt är som klippt och skurna för uppdragen. Jag har tillexempel en viss förkärlek till att använda krypskytten oftare än det behövs, men det är kul.
När uppdragen sätter igång är man en soldat i gruppen, vilken man kontrollerar och kommenderar de andra. Man kan byta soldat efter vad uppgifter kräver, till exempel kan man vara krypskytten för att ta ut några vakter på långt håll och sedan vara killen med automatgevär när man går in i byggnaden. Detta är kanske självklart, men det tillför en dimension då man måste välja rätt person – även om det inte är sådär överdrivet svårt.
Blir en soldag träffad av en kula sakas han ner avsevärt och det är lika bra att parkera honom på en säker plats. Kulorna är nämligen dödande i det här spelet, man kan inte springa in i en eldstrid och tro man tar 15 skott. En korrekt träff och man är historia. Samma gäller lyckligtvis för fienden, vilket är andledningen till att jag gillar krypskytten. Blir din soldat skjuten får man byta till nästa, men den som blivit skjuten återuppstår inte som ett mirakel, utan är från och med den stunden inte med i spelet mer. Blir han skadad, då krävs att han återhämtar sig och är på så sätt inte möjlig att väja under uppdrag en tid framöver.
Att man faktiskt kan bli skjuten med ett skott om man är slarvig och gör sig hörd ökar spänningen enormt. Det gör att man sitter på helspänn hela tiden och lyssnar efter ljud som kan vara fiendesoldater. Hör man ett skott sprider sig paniken och frågorna; varifrån kommer det, är det på mig de skjuter och så vidare. För är det på mig de skjuter och jag inte kan gömma mig för att jag inte fattar varifrån skottet kommer – då är jag död. Det här är nog psykiskt pressande på spel, jag är glad för att jag inte är soldat på riktigt.
Kontrollen är som alltid ett problem när det gäller förstapersonsspel till konsolerna. Har man inte spelat spelet på en dator vänjer man sig snabbt, men när man – som jag har i det här fallet – har haft möjligheten att göra det är det svårare att komma över. Dock ska påpekas att kontrollen är bra, bara att den inte är lika bra som på Pc.
Grafiken är snygg. Det finns inget att klaga på här, inget större i alla fall. Man ser tydligt fienden och djupen i landskapen infinner sig. Det som håller enormt bra klass i Ghost Recon är musiken. Det handlar om värsta film-scoret, det är pampigt och musiken ökar inlevelsen enormt mycket. Det är sällan som jag ens tänker på musiken när jag spelar, men i Ghost Recon gör jag det verkligen.
För att krydda konsolversionen av spelet, då det är avsevärt senare än Pc-spelet, har det inkluderats extramaterial. Här handlar det om åtta exklusiva Desert Siege-banor och filmsekvenser.
Gillar du förstapersonsspel som inte är gung ho, det vill säga 100 procent action, utan hellre vill spela ett tätt spel med lägre tempo, men med atmosfär och känsla – då är Ghost Recon spelet för dig. Ghost Recon är ett mycket bra spel och jag rekommenderar det varmt.