Text: Silverman.
Troligtvis är det större chans att man hittar liv på månen än att EA Sports inte släpper ett officiellt VM-spel när det vankas fotbolls-VM. Nu finns mycket riktigt FIFA Fotbolls-VM 2002 i butikerna och frågan du får ställa dig är helt enkelt: Kommer det vara lika kul när fotbolls-VM är över?
Som fotbollsspel betraktat är spelet bra. EA har haft många år på sig att förbättra fel i sin spelmotor och det har man till stor del gjort men just därför är det också lite synd att det fortfarande finns några skavanker som inte borde finnas där.
Det är främst grafiskt som spelet brister. Då menar jag inte spelarmodeller och animationer som faktiskt ser riktigt bra ut, utan att spelet hackar något förfärligt. Jag prövade i detta läge med att öka hastigheten i spelet och då blev det genast bättre, men när jag sedan bytte vinkel i spelet kom det frekventa hackandet tillbaka. Detta är oacceptabelt och EA förtjänar en känga för att man legat på latsidan under utvecklingen av PS2-versionen. När företaget nu släpper sitt tredje fotbollsspel till konsolen så ska ju givetvis inte sådant här få förekomma. Tilläggas bör dock att detta inte gör spelet ospelbart utan är mest ett störande moment när man spelar spelet de första gångerna för i övrigt är spelet en grafisk fröjd. Dribblingar, löpningar och målgester är väldigt snyggt animerade och även ljus och skuggor gör upplevelsen starkare.
På ljudsidan blir man lite konfunderad. Kommentatorerna är som i alla andra EA-spel, varken speciellt dåliga eller fantastiskt bra och efter några matcher så slutar man lyssna på vad de säger. Musiken är det som förbryllar en aning; EA har nämligen anlitat en symfoniorkester som ljudpålägg, något som de alldeles uppenbart är stolta över, då merparten av de ”bakom kulisserna”-klippen som finns med som extramaterial i spelet handlar om just symfoniorkestern. Visst är det pampigt med orkestermusik när Henke Larsson klämmer in vinnarmålet i VM-finalen mot Brasilien men det blir en aning löjligt när han klubbar in ett kvitteringsmål i underläge i en träningsmatch mot Grekland och musiken låter ungefär som när Luke fått dödsstjärnan att explodera i Star Wars.
Det allra viktigaste i ett fotbollsspel är ju dock känslan och på den punkten levererar EA. Det är riktigt kul att spela och man känner sällan att man blir orättvist behandlad av spelet. Det funkar bra att byta gubbe till den som är närmast bollen och kontrollen är lika enkel som den är djup, vilket möjliggör snygga uppspel och finter. Ens medspelare hänger också med ganska bra och placerar sig oftast på de ställen där de ska vara. Målvakterna är inte heller några puckon på de svårare nivåerna och trots att man i fotbollsspel brukar hitta någon svag punkt i målvaktens AI där man alltid kan sätta bollen, har jag inte hittat någon sådan punkt i FIFA Fotbolls-VM 2002 – inte än i alla fall.
Faktum kvarstår dock att jag fortfarande håller Pro Evolution Soccer som den absoluta referenspunkten när det gäller bollkänsla i en direkt jämförelse så är FIFA Fotbolls-VM 2002 helt enkelt inte lika kul på den punkten. FIFA är dock inget dåligt spel. Särskilt roligt kommer du att ha med FIFA när du kör med kompisar; att spela två i samma lag är en väldigt trevlig upplevelse.
Sammanfattningsvis så är FIFA ett bra spel men med en del störande misstag i utvecklingen. Pro Evolution Soccer har fortfarande bättre känsla och känns mer gediget på något sätt, men vill du ha de kompletta spelarlistorna från fotbolls-VM och ha kul med kompisar så är det absolut inte bortkastade pengar att satsa på FIFA.