Text: Greven
Äntligen ett actionladdat flygspel till Playstation 2 som är underhållande. Ace Combat 04 är det bästa arkadinfluerade flygspelet någonsin – läs vidare så får du reda på varför.
Ace Combat-serien går in på fjärde varvet i och med delen Distant Thunder. De tidigare actionpackade delarna fanns till Playstation och har en hyfsad skara fanatiska anhängare och glädjande nog lär de inte bli besvikna på den senaste reinkarnationen av grundreceptet Ace Combat.
Spelet är mycket välgjort, och allting från laddningstider till menysystem, effekter, musik, spelkontroll och inte minst grafiken är ytterst nära perfektion. Utvecklarna verkar ha lagt ner betydande tid på finslipning vilket är mycket positivt! Givetvis går spelet ut på att flyga stridsflygplan och skjuta ner saker – precis som föregångarna. Det finns även en berättelse som ska driva handlingen framåt, men för den som inte bryr sig om sånt är det bara att klicka förbi. Det är dock inte något jag rekommenderar då själva inramningen till berättelsen verkligen är toppen.
Handlingen som utspelar sig under 2004-2005 berättas till mycket smakfullt ritade stillbilder, vilka är ackompanjerat av diverse ljudeffekter och stämningsfylld musik. Sekvenserna är inte alls långa, utan bara tillräckligt för att man ska få ett sammanhang om man nu vill det. Det hela är i alla fall kort sagt läckert och om sen själva storyn inte faller alla på läppen är en annan sak. Berättarrösten tillhör en vuxen man, men talas i jagform och handlar om när han var ett barn i tolvårsåldern. Staden och landet är ockuperat av fienden och pojken blir föräldralös när ett stridsflygplan från egna sidan skjuts ner av fienden och störtar i hans hem. Han ser allting hända från en bits avstånd, men framförallt ser han beteckningen på fiendeplanet – Yellow 13. Beteckningen hänger med genom handlingen och har viss betydelse mot slutet av spelet. När man utför själva flyguppdragen är man dock givetvis ingen liten tolvårig grabb, utan en annan person som kort och gott kallas Mobeus One.
Ace Combat 04 (AC4) bjuder på en perfekt mix av arkadstil och simulator. Arton relativt varierande uppdrag skall klaras av innan du befriat ditt land från ockupationsmakten. Kontrollen är lysande och det tar inte många minuter innan man känner sig som ett riktigt flygaress. Rollar, svängar, loopar och missilskott är enkla att bemästra, men mer avancerade stridsmanövrer som Cobras och Backflips tar lite mer tid att träna in, men är underbara att plocka fram i täta luftstrider för att få övertag mot en förföljande bandit. Bombningar kräver också en del tekniknötande för att få till bra, vilket underlättas av den korta men intensiva flygskolan där bombningar är ett moment som ingår. Spelet kan köras i tre olika vyer i singelspelarläget. Förstaperson där instrumentpanel och cockpit-bågar syns, precis som det skulle gjort för en riktig pilot, alternativt HUD (Head Up Display), som om kameran skulle sitta innanför cockpit-rutan, eller som tredjepersonsperspektiv där man ser hela flygplanet framför sig.
Utöver en underbar spelkontroll har AC4 rent häpnadsväckande bra grafik, strålande ljudeffekter och toppenbra musik. Grafiken är i det närmaste fotorealistisk och är klart det bästa man hittar i dagsläget oavsett format. Markgrafiken är varierande och bjuder allt från de mest detaljerade städer du någonsin sett i ett flygspel till fantastiskt vackra alplandskap med gnistrande snötäckta berg och dalar. Allting är supersnyggt och framförallt flyter skärmuppdateringen på helt störningsfritt. Det trots den massiva mängd grafik som är i rörelse samtidigt. Uppdragen utspelar sig också i olika förhållanden som regn, solsken, natt och skymning etcetera. Varje uppdrag har dock alltid samma förutsättningar. Det enda man kan anmärka på är att om man flyger väldigt lågt över marken så blir det ganska suddigt, samt att markmålen – radarstationer och stridsvagnar med mera – inte når spelets övriga klass. Det är dock riktigt ögongodis att avfyra en missil mot ett fiendeplan och hålla avtryckaren nere, då följer nämligen kameran med missilen. Efter en träff är det också läckert att titta runt, vilket man gör med högerspaken (R3), och se det brinnande fiendeplanet störta mot marken med en röksvans.
Flygplanen i sig själva är otroligt detaljerade och det finns inte mindre än 21 olika typer – alla med olika egenskaper. Dessa får spelaren köpa – just det; köpa. AC4 är nämligen lite av luftrummets Gran Turismo 3. Efter lyckade uppdrag erhåller man en belöning som varierar i storlek efter hur bra man utfört det. Pengarna kan sedan användas till att köpa nya flygplan eller vapensystem, vilket det i sin tur finns 17 olika typer av – dock passar inte alla vapen på samtliga flygplan. Inte nog med det, varje flygplan finns dessutom i tre olika färgscheman. Man kan dock inte köpa vilket flygplan som helst – även om man skulle ha råd – man måste först ha skjutit ner ett plan av den typen för att få rättighet till det. Vissa flygplan är speciellt svåra, då man måste skjuta ner ett markerat plan som ett av på varje uppdrag. Det finns till och med några Black Bird SR-71’or insmugna i spelet! De har inte något speciellt med uppdragen att göra, de bara finns där – men för att skjuta ner dem måste man flyga riktigt högt och ruskigt fort. Hittar du dem?
Ljudeffekterna är också någonting man direkt hajar till inför. Radiopratet från dina kollegor samt fiender är helt autentiskt i själva terminologin, vilket intygats av piloter i US Air Force. Men framför allt låter det verkligen som man tänker sig att det ska göra, med riktigt brus, klickljud vid knappuppsläpp och bakgrundsljud som explosioner, kulsprutor och så vidare. Intrycket blir ytterst realistiskt. Det verkar finnas hur många kommentarer som helst – många är uppdragsunika – men visst återkommer en del fraser, dock utan att vara uppenbart irriterande. Övriga ljud, som explosioner och jetmotorer, låter också mycket bra. Det enda smolket i bägaren är väl kulsprutorna som mer låter som en felinställd radio än det dödsbringande vapen det faktiskt är. Nu har jag i och för sig aldrig hört en kulspruta på ett stridsflygplan användas, så jag får reservera mig på den punkten. Musiken under uppdragen förhöjer intrycket utan att ta överhanden. Den är rent genialiskt anpassad och varierar från hårdrock till opera beroende på uppdragets beskaffenhet.
Efter varje uppdrag visas en repris av händelserna. Om du misslyckats och omkommit visas bara de sista fem till tio sekunderna, men efter ett lyckat uppdrag finns hela sekvensen med. Man kan själv kontrollera tittandet i ett tiotal olika kameravinklar och eftersom grafiken är så realistisk påminner det starkt om en riktig film. Utöver filmen visas även en animering med färgade streck och pilar hur alla flygplan rört sig över spelytan under uppdraget. Det är mycket läckert att se på efter uppdrag med intensiva flygstrider.
Utöver det uppdragsbaserade singelspelarläget finns även ett tvåspelarläge med vertikalt delad skärm. I tvåspelarläge kan man inte byta vy utan är endast hänvisad till HUD. Det finns ett flertal olika spellägen, som till exempel att skjuta ner flest zeppelinare eller den klassiska dogfighten – man möts öga mot öga och vinnaren är den som inte segnar ner mot marken i lågor.
Någon kanske tycker att spelet är lite kort och ser man bara till mängden uppdrag kan det tyckas så. AC4 består av 18 olika uppdrag, har flera olika svårighetsgrader att välja på: ”Very Easy”, ”Easy”, ”Normal” och samt ”Hard”. Klarar man ”Hard” får man tillgång till ytterligare en, nämligen ”Professional”. Efter varje uppdrag bedöms man och rankas efter ett visst system. Det finns en hel del saker att låsa upp, färgschemana har redan nämnts och det finns även flygplan, möjlighet att välja musik och fritt välja uppdrag med mera. Man kan alltså välja på att spela igenom det snabbt, eller att försöka klara allt – det klassiska leta ”hemliga banor”-konceptet från Super Mario.
Om det kommer ett Ace Combat 05 – och det är väl inte en alltför vågad gissning – så kan man önska flerspelarläge via nätverk och iLink, mer detaljerade markmål, fler uppdrag och ett bättre kulspruteljud.
Ace Combat 04 är det hittills bästa flygspelet till en Sony-konsol – alla som gillar flygaction bör genast springa till närmaste butik – eller surfa till en nätbutik – och köpa det.