Text: Greven
När jag fick vetskap om att Ace Combat 4 skulle få konkurrens av Top Gun vädrade jag morgonluft. Actionpackade flygspel sitter aldrig i vägen och med en sån titel förväntade jag mig just ett actionfyllt arkadbetonat ”flyg och skjuta”-spel med den klassiska Top Gun musiken som ackompanjemang. Tyvärr håller inte Top Gun vad det lovar och levererar istället en halvseg upplevelse med taffligt ljud och inte minst utan det officiella soundtracket strömmandes ur högtalarna. Ansvarig för detta misstag när nu licensen var i hamn borde få förklara sig.
Utvecklarna Digital Integration har en lång flygspelshistoria bakom sig med titlar som Apache Longbow, Hind, F-16 Fighting Falcon och F/A-18 Super Hornet till PC. Men till skillnad från dessa är Top Gun ingen simulator utan mer arkadspelslikt. Två spellägen finns, Quick Start och Game. Game är kärnan i spelet och är uppdelat i olika tidsåldrar. När man klarat en del låses nästa upp och så vidare. För att överhuvudtaget komma igång med den första tidsåldern måste man klara fem träningsuppdrag, vilket visade sig vara svårare än man först kunde tro. Några var busenkla och klarades på första försöket, medan några tog fler försök…
Totalt finns 30 uppdrag utspridda på olika geografiska platser – bland annat på Miramar-basen där 90 procent av filmens handling utspelade sig. Uppdragen är standardbetonade för den här typen av spel, så bli inte förvånad om du får briefingen ”Destroy all targets” som vägledning. Inte sällan bjuder dock dessa på kraftiga utmaningar, så det är inget större fel på motståndet i spelet. Flygplanet är enkelt att manövrera, precis som det ska vara i ett arkadspel. Man startar uppdragen med planet redan i luften samt med en konstant hastighet som endast kan varieras i två steg med luftbromsen för att flyga lite saktare och efterbrännkammaren för att kunna dra på rejält. Men ibland känns det mer som att styra en monstruös finlandsfärja än ett rappt jetplan, för av någon underlig anledning så händer det emellanåt att vändradien till synes blir flera kilometer.
Det är också mycket smidigt att byta och avfyra vapnen. Det största problemet är vid luftstrider att kunna lokalisera fienden. Man har dels en karta i ena hörnet där mål ritas ut, en kompass som sträcker sig över hela skärmen där målen visas i vilket väderstreck de ligger samt pilar på skärmen som visar om man ska svänga höger eller vänster för att få fienden i sikte. Ja just det, höger och vänster, men ingen information om i vilken höjdled eller djupled de ligger! Det innebär att din enda möjlighet att ratta in banditerna i siktet är att optiskt lyckas se dem på skärmen. Det kan möjligen anses realistiskt, men i ett arkadspel vill vi ha enklare hantering av sådana saker, inte minst med tanke på att det enda sätt du har att titta runt är att svänga planet i den riktning du vill titta. Ofta finner man sig letandes över himlen efter elakingar och det enda man ser är moln, solen och blått himlavalv. Till slut tappar man helt koncepten och istället för att flyga högre flyger man istället rätt mot marken – mycket irriterande. När du väl hittar en fiende har du dels kulspruta samt både enklare och målsökande missiler till ditt förfogande. För markmål har du även bomber du kan släppa. När man väljer bomb som vapen så flyttas vyn till snett ovanför flygplanet och ett sikte ritas ut på marken, vilket är mycket elegant. Siktet böjer sig nämligen över terrängen vilket underlättar djupseendet så att man enklare träffar det man avser. Det går att göra verkligt kirurgiska bombningar likt de Amerikanarna gillar att visa upp på CNN till exempel.
Grafiken i spelet är okej. Spelet flyter på med mycket fin skärmuppdateringsfrekvens och landskapet är snyggt modellerat med stundtals mycket detaljerade ansamlingar av byggnader, lyftkranar, radarmaster och andra ting. Flygplanen är snyggt återskapade efter riktiga förlagor som F-14 Tomcat, F-4 Phantom, F-22 Raptor, JSF, Harrier, YF-23, Osprey och F-18 Hornet. Explosionerna ser dock inte speciellt läckra ut, menyerna i spelet är ruskigt fula och hade kanske gjort sig på en Amiga för femton år sedan, men gör det definitivt inte idag. Som brukligt i spel av den här typen råder också dimma mest hela tiden – vilket naturligtvis är för att dölja att grafiken ploppar upp vid horisonten, men det är ingenting som stör överdrivet. Snyggast är repriserna som spelas upp efter att du antingen kraschat planet eller klarat uppdraget. Snabba klipp från ditt uppdrag och sekvenserna skakar för att öka intrycket av maffig action. Tyvärr verkar reprisproducenten tagit en fikapaus emellanåt för det är inte direkt ofta man lyckas få se när fiendeplanen blir träffade av dina kulor eller missiler.
Ljudet är det som mest stör intrycket mest. Som tidigare nämnts saknas helt soundtracket från filmen, vilket är minst sagt förvånande. Det man får är istället en samling hemska låtar som inte passar alls till spelets karaktär. ”Hissmusik” sa min fru, och okej då – för lite snabbare hissar möjligen. Redan efter några minuter sökte jag mig till menyn för att stänga av eländet och istället njuta av ljudeffekterna som tidigare mest drunknat i musikskvalet, men det visade sig innebära ytterligare en besvikelse. Även dessa är nämligen allt annat än läckra. I ett stridsflygplanspel vill jag ha brutala jetmotorer, kraftiga explosioner och ettriga kulsprutor! På sin höjd erbjuder Top Gun detta i nivån okej, men inte mycket mer.
Problemet med Top Gun är också att det aldrig riktigt engagerar. Det kommer på något vis aldrig riktigt igång. Det är sådär, okej, hyfsat, småkul ibland och skapligt, men det lossnar inte riktigt. Men visst kan man ha kul med det en stund. Det vill säga, tills Ace Combat 4 dyker upp. Hade man fått höra ”Danger Zone” med Kenny Loggins, fått lite fränare ljud, kunnat utmana polarna på dogfight i tvåspelarläge och haft en lite rappare spelupplevelse hade Top Gun fått betyget tre (många av våra läsare är yngre än Top Gun och märker dock ingen skillnad av soundtrackens avsaknad ska dock poängteras/Red). Nu räcker det bara till två, men det betyder ju okej och det sammanfattar rätt så bra vad Top Gun är.