Det första Klonoa kom till Playstation för några år sen och på den tiden var det så pass nytt med 3D-grafik att det inte spelade så stor roll att själva spelet egentligen inte var i 3D. För Klonoa är i grunden ett väldigt simpelt plattformsspel i gammal klassisk Mario-anda. Man går från en enda av banan till den andra och samlar kristaller och andra föremål på vägen. Nu när Klonoa är tillbaka på Playstation 2 är hans andra äventyr förvånansvärt likt det första. Den största förändringen är att grafiken är kraftigt förbättrad. Klonoa och hans värld är nu uppbyggd med en ny teknik som gör att allt ser ut ungefär som i en tecknad film. Det känns uppfriskande och ger spelet en egen stil.
Har man spelat det första Klonoa eller aldrig ens hört talas om det spelar ingen roll, eftersom det här spelet egentligen inte har något med det att göra, storyn är helt självstädig. Det hela börjar med att Klonoa håller på att drunkna i en stor storm ute i havet. Men då kommer magikern Lolo och hennes konstiga kompis Popka och räddar honom. Det visar sig sedan att de behöver Klonoas hjälp för att rädda världen från en mystisk ond kraft som har uppenbarat sig. Man kan undra om de räddat Klonoa om de inte behövt hans hjälp – han kanske ska börja se sig om efter nya vänner. Storyn börjar ganska ologisk, förvirrande och ointressant, men efter några timmars spelande börjar allt bli mer logiskt och intressant. Klonoa och hans vänner måste samla mystiska krafter från fyra stycken magiska klockor, men luftpiraten Leorina och hennes katt, Tat, försöker konstant komma i deras väg för att själv samla krafterna.
Klonoa 2 är ett lättsamt spel som delvis handlar om att samla på saker, men det är också fyllt med små pussel överallt som kräver spelaren att tänka mer än de flesta spel nu för tiden. Det är underhållande och beroendeframkallande på samma sätt som vissa pusselspel kan vara. En annan anmärkningsvärd fördel med Klonoa 2 är att spelet har väldigt korta inladdningstider, man hinner knappt läsa texten ”Now Loading” innan den försvunnit. Klonoa 2 bygger på ett simpelt men fyndigt upplägg. Klonoa har en magisk ring, med denna kan han greppa fiender och använda dem på olika sätt, lite som Nintendos karaktär Kirby gör när han suger in sina fiender. Det finns ganska många banor, men de är bara de allra sista som är utmanande för en erfaren tv-spelare. Vill man få ut allt av spelet kan man gå tillbaka till gamla banor för att försöka samla alla banans sex stjärnor som då låser upp en docka som man kan byta mot ett minispel och andra hemligheter. Karaktärerna i spelet pratar ett underligt fantasispråk, som låter nästan som om ett riktigt språk. Musiken i Klonoa 2 är magisk och upplyftande och passar bra till spelets känsla.
Klonoa 2 bygger på ett urgammalt koncept som fortfarande funkar, men det känns ändå ganska uttjatat och man borde kräva mer av ett PS2 spel än något som skulle funka nästan lika bra på Gameboy Advance. Klonoa 2 passar nog alla kön och åldrar, men passar nog allra bäst för de lite yngre. Det här spelet har så gott som allt man kan önska sig från ett bra plattformsspel förutom en blå igelkott eller en italiensk rörmokare. Klonoa 2 Lunateas Veil är nog det bästa PS2 spelet man kan köpa om man vill ha ett bra barnspel, men det är även underhållande för lite äldre spelare som tyckte om klassiska plattformsspel som Kirbys Dreamland och Super Mario World.