Extreme-G 3 (XG3) finns nu även på Gamecube och är nästintill identisk Playstation 2-versionen som finns sedan tidigare.
Jag minns när jag spelade det första Extreme-G till Nintendo 64, då blev jag mäktigt imponerad av hastighetskänslan och attityden i spelet. Det ansågs av vissa som en kopia på F-Zero och av vissa som Nintendo 64:ans svar på Playstations Wipeout. Jag såg det inte som något av dessa, jag såg det som ett spel med attityd, ett spel som gav riktig hastighetskänsla, en upplevelse jag tidigare bara fått från berg-och-dalbanor. Nu är XG3 här och även trots att ribban på spelproduktion har höjts kraftigt ger det mig nästan precis samma känsla. XG3 behåller grunden satt i de första delarna, men förbättrar precis allt.
Spelar man ensam räcker spelet inte hur länge som helst, men nytt i Gamecube versionen är möjligheten att spela fyra samtidigt vilket gör spelet livslängd betydligt längre. Det finns 10 banor som kan spelas med ett val av sex olika lag. När man klarar banorna vinner man pengar som går att spendera på nya vapen eller delar till sin futuristiska motorcykel. Det hela utspelar sig under det 23:e århundradet och framtidens mest populära motorsport kallas Extreme-G. Den är otroligt snabb och utövas med framtidens mest avancerade motorcyklar och är på blodigt allvar eftersom alla medel är tillåtna – även ett stort antal vapen.
Att styra sin framtidscykel är väldigt simpelt, men vill man klara de svåra banornas svängar krävs det att man lär sig använda höger- och vänsterbromsarna som sitter på R- och L-knapparna. Sedan finns det också en turbo som ger extra hastighet, men den drar energi från motorcykeln – det vill säga energimätaren, eller skademätaren om man är en ”halvtomt glas”-typ. Motorcykeln tappar även energi om man blir skjuten eller om man åker in i väggar. Det säger sig själv att när energin tar slut, så tar också spelet slut. På motsatt sida av energimätaren finns det en annan mätare som visar hur mycket ammunition det valda vapnet har kvar. Både ammunition- och energimätaren går att fylla på genom att åka på speciellt färgade fält, vilka är utplacerad på varje bana. Musiken och ljudeffekterna i spelet är av standard framtidsspelsort, med passande technobeats och liknande. Sedan att XG3 går att spela med Dolby Surround gör knappast upplevelsen sämre. Grafiken i spelet är både ren och detaljerad, med enorma och fantasifulla banor. Den är nu även lite mjukare och snyggare än på Playstation 2-versionen. Ibland går XG3 hysteriskt snabbt, men bildhastigheten sjunker aldrig från 60 skärmuppdateringar per sekund, vilket är mycket imponerande. De tolv banorna sträcker sig från en regnig framtidsstad fylld med neonljus, till ren vildmark bland dalar och bergskedjor. En sak som kan göra spelandet lite enformigt är det ständigt perfekt asfalterade underlaget man alltid tävlar på. Det hade blivit mycket mer spännande om man ibland kunde få ta genvägar genom riktiga grottor, jordvägar, träsk, eller liknande. En annan sak som drar ner betyget är att spelet går så snabbt att det ofta blir väldigt svårt att sikta på sin motståndare, man får ibland skjuta vilt och hoppas på det bästa.
XG3 är ett underhållande racingspel som Gamecube-ägande fans av genren borde titta närmare på. XG3 till Gamecube är den bästa versionen av det här spelet, men det är så minimal skillnad att de som äger Playstation 2-versionen inte har någon som helst anledning att köpa den här versionen också.